Debatt: Rätten till vård är universell

Moderaterna har i en debattartikel i BT 4/4 skrivit att ”rätten till välfärdsförmåner gällande vård och skolgång bör återgå till det som gällde före 2013. Bland annat ska endast akut sjukvård erbjudas till vuxna som vistas illegalt i Sverige. Barn som saknar rätt att vistas i Sverige måste dock fortsatt ha rätt till samma sjukvård som andra barn.”

Fredagen den 4/5 gick Socialdemokraterna på en presskonferens ut med en lista på kraftiga åtstramningar i migrationspolitiken. Budskapet var tydligt, välfärden i Sverige är till för svenska medborgare och för dem som har laglig rätt att vistas i landet. Enligt Aftonbladet 6/2 anser Anders Ygeman, gruppledare för Socialdemokraterna, att man kan diskutera vilken vård papperslösa ska ha rätt till. Dessa besked gör oss oroliga. Är Socialdemokraterna beredda att inskränka rätten till vård för människor som lever i papperslöshet? Tidigare har Sverigedemokraterna skrivit på SvD debatt, 22/2 2016, att papperslösa inte bör kunna få vård i Sverige.

Vi är oroade över den människosyn som uttrycks i dessa förslag. Människor som lever i papperslöshet och stor utsatthet kommer ofta till våra kyrkor och församlingshem. Vi möter fattigdom, trångboddhet, osäkerhet, psykisk och fysisk ohälsa samt rädsla. Vi möter barn som far illa av familjens livssituation och vi möter människor som blir utnyttjade.

De förslag som bland annat Moderaterna lagt fram innebär att den rätt till vård ”som inte kan anstå” för papperslösa, och som infördes 2013, ska tas bort. I och med det skulle vuxna personer som saknar tillstånd att vistas i Sverige endast ha rätt till akut sjukvård. Det är med andra ord en snävare bedömning än den som gällt sedan 2013.

Vi önskar att våra politiker preciserar hur konsekvenserna av en inskränkning av rätten till vård ska hanteras. Vi tror inte att man genom att dra in rätten till en redan begränsad vård kommer att få fler människor att lämna Sverige frivilligt, om det nu är det som är syftet med förslaget.

Istället kommer det att leda till att dessa människor vänder sig till frivilligorganisationer, vilket gör att civilsamhället får bära en ännu större del i att stötta och hjälpa utsatta människor. En överhängande fara är också att dessa människor i sin desperation tvingas vända sig till oseriösa vårdinstanser eller tvivelaktiga former av försörjning.

Som medarbetare i Svenska kyrkans församlingar ser vi det som vår viktigaste uppgift att stödja den enskilda individen i att kunna fatta beslut om sin egen livssituation. Vi försöker också alltid ge adekvat information om vad som gäller för att få uppehållstillstånd i Sverige, så att vi inte invaggar människor i falska förhoppningar. Men – rätten till vård ser vi som en mänsklig rättighet, inte bara en medborgarrättighet. Rätt till vård som inte kan anstå kan inte vara avhängig en människas officiella status.

I dag är människor som fått avslagsbeslut ofta utlämnade till sin egen oro och ångest. Det trots att behovet av att få prata och ställa frågor och få information om vad som gäller är minst lika stort hos dem som hos andra människor som går igenom svårigheter. Vi som möter männi- skor med erfarenhet av flykt ser detta som ett stort och angeläget behov.

Glöm inte att människan som lever i papperslöshet kunde ha varit du eller jag. Frågan om människovärdet får aldrig reduceras till en fråga om uppehållstillstånd.

Medarbetare i nätverket Framtiden bor hos oss väst gm

Inger Awenlöf, flykting- och integrationssamordnare

Monika Linnros, diakon

Stefan Hiller, kyrkoherde, Borås pastorat

Henrik Törnqvist, församlingsherde, Bergsjöns församling

Kim Bredefeldt, distriktspräst, Angereds församling

Maria Ottensten, kyrkoherde, Nylöse pastorat

Maria Classon, kyrkoherde, Trollhättans pastorat