Teaterchefen om ”Draculas” öde: ”Vi har inte räknat färdigt på kostnaderna ännu”

Stora byggprojekt brukar ofta ha en tendens att bli dyrare och klara senare än beräknat. Hade ni någon plan B beträffande ”Dracula”?

– Vi hade lagt in gott om extra tid i planeringen för att bygget skulle hinna bli klart. Ändå blev allt så oerhört försenat. Planen hade utarbetats av Lokalförsörjningsförvaltningen i samarbete med konsulter som har byggt scenteknik på flera andra ställen, så varför skulle vi tvivla på att planeringen av grundligt gjord? Vi fick information om att det hade blivit stora förseningar, men jag kan inte säga exakt vad det berodde på. Det får nog en fråga som Lokalförsörjningsförvaltningen får svara på.

Hur stor blir den ekonomiska smällen för stadsteatern, på grund av den uteblivna föreställningen?

– Det kan jag inte säga ännu, för vi har inte räknat färdigt på det. Vissa kostnader känner vi inte till ännu och en del material som skulle användas till ”Dracula” kan vi kanske använda på andra sätt.

Hur stort underskott räknar teatern med när det här året är slut?

– Det blir inget underskott i år. Men det är naturligtvis inte alls bra att vi har kostnader för något som vi inte kan visa för teaterpubliken. Men vi går inte med förlust.

Planerar ni att köra ”Dracula” en annan gång?

– Den frågan har tagits upp, men i dagsläget finns det inget beslut. Det är i alla fall inte aktuellt för år 2019, för den repertoaren är redan spikad. Just nu håller vi på att planera för 2020. Om ”Dracula” ska kunna visas hänger på om vi kan hitta en lämplig plats i schemat och om Rikard (Lekander) kan komma tillbaka som regissör och även alla skådespelarna som har fått nya jobb. Det är som sagt ett stort pussel, men det är inte uteslutet.

Stadsteatern har inte visat någon egen föreställning sedan ”Massakerguden” i våras och först i mars nästa år är det premiär för en ny pjäs. Hur kommer man igen som teater efter att inte ha satt upp några egna produktioner på så länge?

– VI kör på, helt enkelt. Nu är vi på banan igen, säger teaterns marknadschef Lena Hermansson.

– Eftersom vi visste att vi skulle bli tvungna att stänga i samband med ombyggnaden har vi försökt ge något annat under tiden, nämligen lunchteater, och det har vi kommit igång på ett bra sätt med. Jag ser det inte som att vi försöker komma igen, utan vi förstärker och utökar under 2019, säger Marie Nyman.

Tänker ni kompensera teaterpubliken på något sätt?

– Vi ger föreställningar. Det är det enda vi kan göra. Det blir fem egna produktioner under 2019 och en repertoar med en större bredd.

Har teatern funderat på att kräva någon form kompensation för att bygget inte blev klart i tid?

– Det är i så fall en diskussion mellan Lokalförsörjningsförvaltningen och leverantören, säger Marie Nyman.

– Det är Borås stad som är kunden, inte stadsteatern som sådan, säger Lena Hermansson.

Det har ju varit väldigt turbulent i och omkring teaterhuset de senaste två åren. Vad händer just nu?

– Just nu kör vi in den nya scentekniken som vi har byggt. Det har vi fullt upp med, och vi fräschar även upp andra lokaler, som loger, korridorer och övernattningslägenheter. Det är stort fokus på produktionen och om några dagar börjar repetitionerna av en ny pjäs. Dekorverkstaden är redan igång med grejer, så det står inte still. Själv har jag fokus på vad vi ska ge år 2020, säger Marie Nyman.

Men vad har skådespelarna sysslat med när den egna teaterproduktionen har stått still under hösten?

– Elin Bornell och Mikael Dahl har sysslat med lunchteater och Lennart Eriksson har gjort ett musik- och poesiprogram på äldreboenden.

Hur har det gått med arbetsmiljöarbetet bland personalen?

– Under hela 2017 och halva 2018 har vi jobbat med utredningen som gjordes för två år sedan. I maj hade vi en personaldag då vi gick igenom allt som hade gjorts. Nu har vi lagt den utredningen till handlingarna och fortsätter med vanligt systematiskt arbetsmiljöarbete. Stämningen är bra numera.

Det är flera anställda – både skådespelare, tekniker och administratörer – som har slutat. Är det något som har underlättat och gjort stämningen bättre, som ni inom ledningen ser det?

– Stämningen brukar förbättras när grupper får en ny sammansättning. Det brukar också vara så att vissa slutar när det sker förändringar på en arbetsplats, men jag kan bara säga att det är god stämning på teatern nu. Det är inte bara vi som upplever det så. Vi skrattar och har roligt. Vi använder de redskap som finns för att jobba med arbetsmiljön, exempelvis utvecklingssamtal och andra individuella samtal. Nu har vi fått arbetsro.

Du har varit i skottgluggen för mycket kritik och anklagelser under den turbulenta perioden. Hur har det varit?

– Det är en svår fråga att svara på. Som ansvarig tjänsteman har jag inte kunnat bemöta enskilda personers tyckande om verksamheten, om mig och om politiken. Då blir det lätt slagsida åt ena hållet i debatten. Som chef har jag haft ett bra stöd av kulturförvaltningen och ledningen. Men som människa har det ändå varit svårt.

Önskar du att du hade gjort någonting annorlunda under den här tiden?

– Svaret får nog bli ett nej. Om man i efterhand läser vad Kommissionen (mot sexuella trakasserier inom scenkonstområdet) efter Metoo skriver om tystnadskultur, maktstrukturer och hur konstnärlig frihet används som argument för att dominera andra så hade jag inte kunnat agera på något annat sätt, för då hade jag accepterat de förhållanden som rådde på arbetsplatsen.

Den rapporten handlar ju i grunden om sexuella trakasserier. Vill du utveckla vad du menar?

– Jag pratar bara om det som de skriver angående hierarkier och maktförhållanden på arbetsplatser, inget annat. Det ger en viktig pusselbit som gör att man förstår hela bilden, när man tittar tillbaka på utredningen. Vad som skedde i pressen och inom organisationen var reaktioner på att ledningen började arbeta med detta.