Skivrecension: Morrissey blandar högt och lågt på elfte soloskivan

Texterna är både förbannade, poetiskt briljanta och klumpiga emellanåt. Den politiska Morrissey viftar både hårt och snett.

Skivrecension • Publicerad 15 november 2017

Detta är en recension i Borås Tidning. En recension är en subjektiv bedömning av en företeelse eller ett verk.

Morrissey

Album: Low in high school

Bolag: BMG/Warner

Genre: Rock

Även fast den dramatiska låtstommen är stark, så finns krokigheter på Morrisseys elfte studioalbum. En valstakt-ballad, onödigt mycket rockgung och den avslutande och operasvulstiga Israel drar ner helheten.

Samarbetet med gitarristen Boz Boorer har alltid varit väsensskilt det med The Smiths-mannen Johnny Marr och den glödande och raka popen är inte närvarande på samma sätt längre. Texterna är både förbannade, poetiskt briljanta och klumpiga emellanåt. Den politiska Morrissey viftar både hårt och snett.

Tre låtar vidrör Israel och med tanke på tveksamma och semirasistiska uttalanden de senaste tio åren är engelsmannen ofta ute på grunt vatten. “Low in high school” är långt ifrån det starkaste Morrissey har gjort, men lyckas ändå glänsa mer än den dippar i slutändan.