Kajsa Kettil: Skolan är det sista vi ska spara in på
De senaste månaderna har boråsarna kunnat följa hur de politiska beskeden om skolan har böljat fram och tillbaka. I början av hösten förra året presenterade grundskolenämnden i Borås ett första budgetförslag för 2024, som innehöll besparingar på 60 miljoner kronor. Av dessa var 18 miljoner en följd av det besparingskrav på 1 procent som gäller alla nämnder, och ledarsidan konstaterade då att en allmän uppmaning att hålla hårt i plånboken kan vara ett klokt sätt att effektivisera, men att det sällan är en god idé att spara in på skolan.
Ett statligt tillskott till landets kommuner och regioner dämpade den väntade ekonomiska smällen, men i slutet av året berättade BT att minst 20 tjänster skulle sparas. Häromdagen visade det sig att det rör sig om betydligt fler. Enligt uppgifter till BT ska 80 tjänster bort från Borås 40 grundskolor, och här ryms allt från elevassistenter och fritispersonal till lärare. Kommunens ekonomichef Peter Skoglund vill inte tala om antal tjänster, men bekräftar att läget är betydligt sämre nu än för ett år sedan.
Det är dystra nyheter för alla; för eleverna som får tillgång till färre vuxna i skolan, för personalen som får en tyngre arbetsbörda och på sikt för hela samhället om eleverna får sämre kunskaper.
Som nämndes ovan är besparingar inte per automatik något negativt. Inom viss offentlig verksamhet är det sannolikt möjligt att se över arbetsmetoder och effektivisera. Men med tanke på hur slimmat det redan är i skolan – i kombination med uppdragets betydelse för framtidens välfärd – är skolan bland det sista en kommun bör spara in på.
Dessvärre tampas skolan med direktiv ovanifrån som inte kommunerna själva kan styra över, som exempelvis hur omfattande administration som krävs för att leva upp till statens krav. Regeringen bör därför prioritera åtgärder som ger lärarna mer tid till undervisning, gärna klassisk katederundervisning framför självständiga grupparbeten.
”Det är dystra nyheter för alla; för eleverna som får tillgång till färre vuxna i skolan, för personalen som får en tyngre arbetsbörda och på sikt för hela samhället om eleverna får sämre kunskaper.”
Reglerna är dock inget det styrande Mittsamverkan i Borås kan förändra. Om besparingen inom skolan blir verklighet ser det ut att innebära främst färre resurspersoner till elever i behov av extra stöd. Det i sin tur drabbar naturligtvis den elev som blir av med sitt stöd, men riskerar även att påverka studieron för övriga elever.
Enligt den inkluderingstanke som råder i svensk skola sedan 2011 ska så många elever som möjligt gå i en vanlig, stor klass. Det passar många, men långt ifrån alla. Barn med exempelvis neuropsykiatriska diagnoser, NPF-diagnoser, saknar ofta förmågan att sitta still på sin plats och ta till sig lärarens undervisning på samma sätt som sin bänkgranne. Resultatet blir en elev med särskilda behov som ständigt misslyckas med omgivningens förväntningar, och klasskamrater som inte kan koncentrera sig och därmed lär sig mindre. För att inte tala om lärarens arbetsmiljö.
Med 80 färre tjänster i Borås skolor blir det troligtvis ännu svårare att ge varje barn möjlighet att lära sig och utvecklas optimalt.
Det är orättvist mot dem, men drabbar i förlängningen även vår gemensamma välfärd. Den bygger på att barn klarar kunskapsmålen i skolan och växer upp till vuxna med tillräcklig kompetens för att kunna jobba och betala skatt. En springnota i dag kan straffa sig i framtiden.
