Anela Murguz: Har vi lärt oss något av coronakrisen?
Det är snart två år sedan den allmänna smittspridningen av coronaviruset tog fart på allvar i Sverige. För många är den första tiden förknippad med oro, ovisshet – och brist på toalettpapper. När krisinsikten kom sprang många till matbutiken för att säkra en rad förnödenheter, vilket ledde till att mataffärernas hyllor gapade tomma under en kortare tid.
Svårigheterna med att få tag på toalettpapper i början av pandemin är lätt att skratta åt nu med facit i hand. Men skrattet fastnar snabbt i halsen med tanke på att vi står inför en ny kris. Precis då som nu ökar intresset för prepping hos den gemene svensken och som Kajsa Kettil påpekade i en krönika tidigare i veckan (3/3) finns det inga skäl till att skippa förberedelserna.
Förberedelserna bör däremot ske med viss måttfullhet. Särskilt när det gäller mat. För som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, poängterat i dagarna är det viktigt att vara förberedd utan att för den delen bunkra mat. I stället uppmanar myndigheten till att vara solidarisk – inte bygga upp ett lager av mat hemma. Man bör dock fortsatt hålla en god hemberedskap.
”Det var ju trots allt två år sedan som behovet av en god hemberedskap senast gjorde sig påmind. Ändå är det först nu som nödradion köps in.”
Butikshyllorna i matbutikerna ser inte ut som under början av våren 2020 och det finns goda skäl till att det borde fortsätta vara så. Det krånglar till det onödigt mycket både för de som handlar och de som driver butik. Och i tid av kris är det minst lika viktigt att tänka på sina medmänniskor. Se därför till att köpa extra konserver, pasta och annan hållbar mat, men se också till att det finns något över för den som står bakom dig i kassakön.
Däremot ökar försäljningen av andra typer av beredskapsvaror, såsom nödradio, stormkök och annan utrustning som kan vara bra att ha vid en eventuell kris. I torsdagens tidning nämnde ledarsidan att MSB:s broschyr hade laddats ner 11 000 gånger, men senare under dagen kom nya siffror som visade att broschyren hade laddats ner hela 90 000 gånger hittills i år, vilket talar för att det finns ett ökat intresse för att se över den egna beredskapen.
Medvetenheten är förståelig men det plötsliga (åter-)uppvaknandet talar egentligen mest för hur oförberedda vi är. Det var ju trots allt två år sedan som behovet av en god hemberedskap senast gjorde sig påmind. Ändå är det först nu som nödradion köps in.
Det tål att upprepas att det bästa förstås vore om beredskapslådan aldrig behöver komma till användning. Men precis som man förutsätter att staten, regionen och kommunen har en god beredskap inför oönskade situationer är det rimligt att var och en tar ansvar för hemberedskapen.
Problemet tycks bara vara att människan tar tag i det först när läget är skarpt.
