Kajsa Kettil: Under 80-talets lekplats fanns skyddsrummet vi aldrig behövde se
Det fanns ett konstigt rör på lekplatsen hos farmor och farfar. Röret var lite böjt och förde tankarna till en ubåt. Farfar förklarade att under gungorna, sandlådan och karusellen som snurrade när man trampade på pedaler eller fick fart av en stark vuxen, där fanns ett skyddsrum. Och dit fick man bara gå om det blev krig.
Trots att den sovjetiska marinen under 80-talet visade ett osunt intresse för Sveriges Östersjökust – bara några år innan jag lekte ovanför skyddsrummet gick den numera ökända ryska ubåten på grund utanför Karlskrona – och trots att muren ännu inte hade fallit och kalla kriget övergått till den mer demokratiskt inspirerade säkerhetsordning som följde, var krig något helt otänkbart för ett femårigt barn.
För en 65-årig farfar bör det inte ha varit lika overkligt. Han, som fick göra förlängd militärtjänst under andra världskriget och därför vänta längre än önskat med att gifta sig med farmor, bör ha vetat mer än de flesta vad den underjordiska bunkern skulle skydda människor från.
Jag kom att tänka på min barndoms mystiska skyddsrum för några år sedan när broschyren ”När krisen eller kriget kommer” damp ner i brevlådan hos 4,8 miljoner svenska hushåll. Då var det första gången sedan 1961 som staten gick ut med riktad information om hur vi dels kan förbereda oss, dels hur vi bör agera om olyckan är framme. Skillnaden från föregångaren ”Om kriget kommer” var att 2018 års informationskampanj även berör it-attacker, extremväder och terrorism.
Broschyren fick mycket uppmärksamhet. Vissa raljerade med vad de beskrev som en överdriven rädsla för främmande makt, rentav åt den russofobi de tyckte sig se. Andra tog till sig budskapet att varje vuxen svensk som är hyfsat frisk och stark ska kunna ta hand om sig själv de första dygnen under en kris eller katastrof. Radioapparater sålde slut, och på nätet syntes plötsligt annonser för färdigpackade beredskapslådor fyllda med föremål som underlättar vid exempelvis ett längre strömavbrott. Begreppet ”prepper” eller ”preppare”, alltså en en person som ägnar sig åt avancerade förberedelser för att kunna klara sig utan samhällets hjälp vid en kris, hade kvalat in på Språktidningens nyordslista ett och ett halvt år tidigare och blev nu känt hos allmänheten.
Själv befann jag mig närmare prepparen än raljeraren, fast mer på ett mentalt än praktiskt plan. Visserligen köpte jag en radio som kan vevas igång manuellt och dessutom ladda mobilen, men det handlade i ärlighetens namn lika mycket om research inför en krönika som om verklig krisinsikt.
”Om engagemanget beror på att människor är rädda eller förberedda är svårt att säga. Men det är alltid klokt att tänka efter före.”Kajsa Kettil
”Många människor kan känna oro inför en osäker omvärld. Även om Sverige är tryggare än många andra länder, finns det hot mot vår säkerhet och självständighet. Fred, frihet och demokrati är värden som vi måste skydda och stärka varje dag.” Så sammanfattade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, läget redan för fyra år sedan.
När Magdalena Andersson på tisdagskvällen höll tal till nationen var budskapet detsamma: ”Vi befinner oss inte under direkt hot om väpnat angrepp mot Sverige. Däremot har den allmänna hotbilden ökat.”
Detta verkar ha sjunkit in hos svenskarna, som nu visar ett rejält ökat intresse för krisberedskap. Sedan årsskiftet laddar allt fler ner MSB:s broschyr på hemsidan – hittills i år har drygt 11 000 personer laddat ner broschyren, att jämföra med 750 nedladdningar vid samma tidpunkt förra året (DN 24/2). Den höga efterfrågan på fysiska exemplar har tömt lagret.
Samma intresse verkar finnas för de tidigare nämnda överlevnadslådorna. En snabbgoogling visar att många av produkterna är slutsålda i nätbutikerna. Och rekordmånga besöker MSB:s digitala karta som visar var landets samtliga skyddsrum finns.
Om engagemanget beror på att människor är rädda eller förberedda är svårt att säga. Men det är alltid klokt att tänka efter före. För även om inget tyder på att Sverige bör frukta krig, är det ett faktum att den europeiska säkerhetsordningen raserades samma sekund som Putin beordrade militären att invadera Ukraina.
Därför är det läge att alla, från enskilda privatpersoner till myndigheter och makthavare ser över hur vi i ett kritiskt läge klarar oss på bästa sätt. Detta sker bland annat i Västra Götalandsregionen, som genom en nystartad organisation tittar närmare på hur vår del av landet kan påverkas av Ukrainakriget. Hit hör bland annat beredskap mot it-attacker, tillgång till läkemedel och mottagande av flyktingar och eventuellt krigsskadade.
Och även i Borås sker beredskapsarbete. Här inleds snart en inventering av de runt 800 skyddsrummen som har plats för 80 000 boråsare, vilket BT berättade på nyhetsplats häromdagen.
Troligtvis, i bästa fall, förblir skyddsrummen lika oanvända för dagens unga generation som när deras föräldrar var barn. Och beredskapslådorna får gärna fortsätta samla damm längst in i våra garderober. Men det är inget skäl att skippa förberedelserna. Säkerhet och chansning är ingen lyckad kombination.
