Anela Murguz: Förortsslang förstör det svenska språket
Det svenska samhället är djupt invaggat i föreställningen att alla former av olikheter är bra. Men det handlar snarare om hur vi vill att vi ska uppfattas – inte hur vi faktiskt är. Ta till exempel förortsslang. I flera decennier har det setts som ett exotiskt inslag i det svenska språket, som vissa på sikt hoppas ska vara ett uttryck för det nya mångkulturella Sverige.
Det är naturligt att språk förändras i takt med att även samhället gör det. Men för att dåtid, nutid och framtid ska hänga ihop behövs den stränga struktur som finns i varje språk. Dessutom är språk fyllt med sociala koder. Ju tidigare barn och ungdomar som bor i områden där förortsslang många gånger utgör normen inser det, desto snabbare kan de överge den och i stället bli en fullvärdig del av det svenska samhället.
Häromveckan sände Sveriges Radios Studio Ett (12/10) ett inslag från en skola i ett utanförskapsområde där en majoritet av eleverna – 86 procent – har ett annat modersmål än svenska. Trots att många av barnen är födda i Sverige (av utrikesfödda föräldrar) finns det stora luckor i det svenska språket. Personalen behöver därför ägna mycket tid åt att förklara vissa grundläggande ord, som till exempel vad en stekpanna är.
De allra flesta förstår att det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att hänga med i undervisningen om eleverna inte behärskar det svenska språket fullt ut. Det ger också utslag i statistiken där OECD:s Pisa-undersökning visar att 60 procent av eleverna i miljonprogramsområden inte klarar kunskapskraven.
”Dels är det ett tecken på ett bristande ordförråd och undermåligt språk som förstör ungdomars chanser att lyckas i skolan och bli en del av samhället, dels en markering som bygger på ett avståndstagande gentemot majoritetssamhället.”Anela Murguz
Att det ser ut på det här viset bland barn födda i Sverige är inget annat än ett underbetyg, men dessvärre är det en logisk följd av ett allt mer segregerat samhälle där inte ens barn födda i landet får möta det svenska språket.
Men man anar också konkurrens från andra håll. En NO-lärare som intervjuas i inslaget, och som arbetat i utsatta områden i 20 års tid, beskriver ett slags ”kåkspråk” som letat sig in i ungdomarnas språk de senaste åren. Tillsammans med förortsslangen befarar personalen att det svenska språket suddas ut hos eleverna.
Denna oro bör tas på allvar. Men när man exempelvis går in på Institutet för språk och folkminnens hemsida, som är en statlig myndighet, möts man av den naivitet som jag tog upp inledningsvis. På hemsidan framgår förvisso det mycket riktiga att förortsslangen inte är en brytning av det svenska språket, utan en identitetsmarkör hos en grupp svenska ungdomar.
Men myndigheten skriver också om det negativa bemötande som ”ungdomsspråket” fått av vuxenvärlden. Samt att det är ”möjligt att förortssvenska blir en del av den standardsvenska normen på samma sätt som standardnära dialektvarianter”. Detta eftersom att slangspråket har blivit synligare, inte minst genom hiphopen.
Problemet är bara att förortsslangen inte är vilken dialekt som helst. Dels är det ett tecken på ett bristande ordförråd och undermåligt språk som förstör ungdomars chanser att lyckas i skolan och bli en del av samhället, dels en markering som bygger på ett avståndstagande gentemot majoritetssamhället. Det var till exempel inte ovanligt att en korrekt svenska betraktades som ”töntigt” och ”svennigt” när jag själv växte upp i ett område där förortsslang utgjorde normen.
Det handlar inte om att dessa barn och ungdomar inte kan annat. Ledarsidan uppmärksammade nyligen den ESO-rapport som visar att elever med utländsk bakgrund präglas av ett starkt driv och höga ambitioner. Barn och unga i segregerade områden behöver därför förstå att språket är nyckeln till allt – och överge förortsslangen.
Den vuxenvärld som hjälper dem att komma till denna insikt genom att ställa krav agerar rätt och riktigt. Medan den vuxenvärld som likt Institutet för språk och folkminnen låtsas som att förortsslang är vilken dialekt som helst gör ungdomarna en björntjänst.
