Den grymma behandlingen gör kycklingen oätlig

Det är en av 80 miljoner kycklingar som slaktas i Sverige varje år. Avlad för att uppnå två kilo på 35 dagar. För att göra detta möjligt har den matats med en blandning av spannmål, sojamjöl och fiskmjöl. Det sistnämnda från miljöförstörande bottentrålning. Kan ha fått inta antibiotika.

Snabb viktökning har gjort den framtung med risk att den fått ont i ben och leder. Kan också ha fått problem orsakat av att hjärta och lungor inte hängt med i utvecklingen av en så tung kropp.

Kycklingen har fötts upp i en stor anläggning med 20 000–120 000 individer på samma golv. Långt från de naturliga små flockar som fåglarna skulle ha skapat i ett fritt liv.

Inför slakt körs en maskin in, sopar upp kycklingarna på ett band med sina jättearmar, packar dem i lådor som körs till slakteriet. Där har kycklingen vid fullt medvetande hängts upp och ner i krokar och förts genom ett strömförande vattenbad alternativt gjorts medvetslös med hjälp av koldioxid. Därefter fått halsen avskuren. Den har aldrig sett sin kycklingmamma, fått vara ute och picka gräs, se solen och andas frisk luft.

Vi har en djurskyddslag som säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom samt ges möjlighet att bete sig naturligt. Inget av detta uppfylls i svensk massuppfödning av kycklingar.

Politikerna blundar – dags att vi gräsrötter förklarar kycklingar från Svensk fågel för oätliga.

Ett alternativ till dessa fabriksbroilers är gårdskyckling, som föds upp på kravgodkänt lågproteinfoder och som har en livslängd på cirka 80 dagar, halva tiden i vistelse utomhus. Här används ingen antibiotika.

Ingemar Rosberg