Bättre frihandelsavtal med USA utan ISDS

Detta trots att kritiken är massiv. Hundratals miljö- och människorättsorganisationer säger nej, Tyskland tvekar, Australien, Indien med fler vill inte längre använda ISDS, forskare varnar, och så vidare.

ISDS innebär att ett multinationellt företag kan stämma ett land som inför lagstiftning som hotar dess vinster. Tvisten avgörs av en tribunal med jurister i en process med begränsad insyn. ISDS tillkom ursprungligen för att underlätta handel med länder som har osäkra styrelseskick, men i avtal mellan stabila rättsstater faller skälet. Samtidigt har nackdelarna börjat uppmärksammas.

Ser man hur existerande avtal använts förstår man bättre kritiken. Australien blev stämt när man ville införa hårdare regler mot cigaretter. Kanada när delstaten Quebec ville stoppa den miljömässigt tvivelaktiga metoden fracking. Två exempel av många. Med ISDS blir det svårare att införa lagstiftning som främjar miljö och hälsa, eftersom risken för stora skadestånd är överhängande.

Ulrik Nilsson anser att ISDS ger rättssäkerhet för företag. Två saker är tydligen givna. Att det är rimligt att ett företag ska kunna överpröva demokratiskt fattade beslut, och att vårt normala rättssystem inte är adekvat.

Hittills har företag som gör affärer utomlands fått räkna in potentiell risk, och därmed ta hänsyn till att förutsättningar kan förändras. En både bra och liberal metod, anser jag. Skadestånden blir en subvention som flyttar företagens affärsrisk till staten, och därmed medborgarna. Ytterligare ett exempel där vinster privatiseras medan förluster socialiseras, likt finanskrisens räddningspaket för banker som tagit för stora risker.

Frihandelsavtal är bra, men går mycket väl att skriva utan ISDS. Gör om, gör rätt.

Fredrik