Anders Mähler var storprojektledare på Rise avdelning för bioekonomi i Stockholm fram till september förra året.

Efter att två nära kollegor slutat på kort tid våren 2018 gick han till ledningen och frågade om framtiden. Kollegorna hade lång erfarenhet och Anders var orolig över framtiden.

– Jag skickade ett mejl till den ansvarige och frågade vad tanken var. Två anställda med över 40 års erfarenhet hade lagt av. Jag fick veta att kompetensen skulle vara återställd till midsommar, säger han.

Så blev det inte, menar han.

I stället för att ersätta de två kollegorna blev Anders också av med sitt jobb. Han fick inte sparken, utan blev erbjuden en tjänst i Kista med 15 000 kronor lägre i månadslön.

– De sa att det berodde på att vi fick arbetsbrist på bioekonomi, men om du frågar mig handlade det om att jag inte kunde vara tyst.

Han fick några dagar på sig att fundera på det nya erbjudandet, men det var aldrig ens aktuellt att överväga.

– Jag sa tack men nej tack. Ett företag med moral, ryggrad och någon form av heder betalar ut någon form av avgångsvederlag. I stället erbjuds man tjänster med betydligt lägre lön. Det gör man för att bli av med folk och spara pengar, säger Anders Mähler.

Sedan BT skrev om arbetsmiljöproblemen på Rise har många anställda hört av sig. De menar att det är förlösande att saker kommer upp till ytan.

Samma lördag som artikeln publicerades gick Rise-ledningen ut med information till de anställda. Vd Pia Sandvik, som via presschefen Niklas Jälevik meddelade att hon inte lät sig intervjuas i BT, sa att hon tyckte det var mycket tråkigt att läsa.

Anders Mähler, som alltså slutade förra året, skriver under på den bild som de intervjuade forskarna gav i BT den 23 november. Om icketransparens, otrygghet och en osund kultur. Samtidigt har han förståelse för att företaget ville bli av med honom, i och med hans ålder.

BT har pratat med flera anställda som önskar vara anonyma. En av dem är en mellanchef som, liksom många andra på samma nivå, har fått söka om sitt jobb och inte fått det. I stället fick hen ett annat jobb.

Men det är inte det som grämer mest, i stället är det den totala avsaknaden av kommunikation från ledningen.

– Man har skapat en tystnadskultur. Jag har suttit i en situation i ett år där jag inte vetat om jag ska få ha kvar mitt jobb. Med den vetskapen säger det sig självt att man inte framför kritik.

Den anställde berättar att det har varit förlösande för många att forskarna vågade gå ut och prata om problemen.

– Man söker personer som gör samma observationer som man själv, att man inte kan prata med sin chef. Jag har pratat mycket med mina egna kollegor här och även tvärs i organisationen, säger hen och fortsätter:

– Det handlar om en ledning som inte förstår verksamheten. Man lever i sin egen bubbla, bygger upp strukturer och är inte intresserad av att ta till sig kritik. Man marknadsför hela tiden hur duktig man är, men det finns en sfär där uppe som inte kommunicerar och inte tar till sig.

Linda Ikatti är klubbordförande för fackförbundet Unionen vid Rise. Hon medger att den pågående omorganisationen skapat otrygghet.

– Det är många sådana samtal jag har med medlemmar och kollegor just nu, säger hon.

Hur transparenta har ledningen varit?

– Ibland önskar man mer kommunikation. Det räcker inte att säga vissa saker en gång. Det behöver upprepas så att alla förstår. Den här processen har pågått under lång tid och folk är nog trötta, tror jag.

Saco-ordföranden Lazaros Tsantaridis, som medverkade i den inledande artikeln, använde sig av uttrycket ”hela havet stormar” för att beskriva situationen. Linda Ikatti är beredd att hålla med.

– Alla är berörda i någon grad av det här, säger hon.

En annan chef som också blir av med sitt jobb säger:

– Rise vill ha folk som inte säger något. Jag har ställt jobbiga frågor för att jag är mån om personalen. Men jag får inte ens svar på mina mejl längre, säger hen.

Redesign Rise, som omorganisationen kallas, ska vara klar vid årsskiftet efter att ha varit försenad vid flera tillfällen. En anställd menar att väntan och ovissheten har skapat mycket oro.

– Att man gör så här på ett företag. Det blir en psykosocial situation som är ohållbar.

Joel Besseling

joel.besseling@bt.se