Kajsa Kettil: Låt Borås SFI-satsning läxa upp ministern
BT har på nyhets- och ledarplats ett flertal gånger tagit upp den trassliga språksituationen för ukrainare som har flytt kriget och fått en fristad i Sjuhärad. Flera har uttryckt att de vill lära sig svenska och börja jobba så fort som möjligt. Det visar på både handlingskraft och ansvarskänsla att sträva efter nya kunskaper och egen försörjning. Därför är det ett underbetyg av regeringen – den nuvarande men även den förra – när ukrainarna inte ges rimliga förutsättningar.
I början av mars är det ett år sedan EU:s massflyktsdirektiv aktiverades. Det ger flyktingar från det invaderade Ukraina möjlighet att söka sig till och få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i valfritt EU-land. Tillståndet ger dem rätt att bo och jobba i landet, och beslutet om massflyktsdirektivet visade på en anständig, enad hållning från unionen.
Dessvärre uppstår problem när flyktingarna är på plats. I Sverige ges exempelvis en så låg ersättning att det är svårt att klara sig ekonomiskt. Dessutom har de nyanlända inte laglig rätt till SFI, Svenska för invandrare. I stället erbjuds Svenska från dag ett, vilket är en mindre omfattande utbildning i regi av folkhögskolor och studieförbund. Och för att ytterligare förvärra läget matchas inte ukrainska kvinnor och män tillräckligt väl mot arbetsmarknaden, detta eftersom det inte har ingått i Migrationsverkets uppdrag att tidigt stämma av de nyanländas kompetens och se till att de får bostad där lämpliga jobb finns. Den uppgiften sköts i stället av Arbetsförmedlingen, vilket ju är logiskt, förutom att det sker i ett läge där personen redan har fått bostad och börjat etablera sig på en ort. I slutet av förra året meddelade visserligen regeringen att kartläggningen av kompetens och matchningen ska bli förbättras för både ukrainare och potentiella arbetsgivare.
Beskedet är positivt men otillräckligt. Ett första steg måste vara att vuxna ukrainare på flykt undan kriget ska få en bostad i en kommun där deras kompetens efterfrågas på arbetsmarknaden. Steg två bör sedan vara att SFI-studier inleds direkt efter inflytt.
Precis som vid de flesta krig och konflikter trodde och hoppades både de utsatta och den demokratiska delen av omvärlden på en snar lösning. Det är mänskligt och vittnar om hopp inför framtiden. Men historien har visat att tillvaron som flykting tenderar att bli längre än vad många tänkt sig. När snart ett år har gått sedan de första ukrainska flyktingarna sökte sig till Sverige är det därför på tiden att regeringen tänker om.
”Om nyanlända inte ens har rätt till utbildning riskerar många att fastna i ett limboläge.”
Varje vuxen i Sverige har en skyldighet att göra vad hon kan för att försörja sig själv och sin familj. Om det ska vara möjligt krävs tillräckligt goda kunskaper i svenska för att förstå och göra sig förstådd på en arbetsplats. Men om nyanlända inte ens har rätt till utbildning riskerar många att fastna i ett limboläge. Det vore förödande för individen och ett häpnadsväckande slöseri med skattemedel.
Årsdagen av Rysslands invasion av Ukraina närmar sig. Ett sätt för regeringen att uppmärksamma det vore – förutom att skicka det militära materiel som behövs vid fronten – att införa rätt till SFI för ukrainare. Behöver arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) inspiration är han säkert välkommen till Borås. Här erbjuds ukrainska flyktingar en motsvarighet till just SFI, vilket även landsmän i Bollebygd har snappat upp och nu efterfrågar.
Och om Pehrson söker argument för att övertyga sina kollegor kommer här ett sådant från den 40-åriga egenföretagaren Kateryna som sammanfattade läget i somras innan undervisningen infördes (BT 4/6-22):
”Ingen av oss som sitter här vill bli försörjd av Sverige. Vi är högst kapabla att göra det själva, men det här beslutet där vi inte får SFI-utbildning är ologiskt och orättvist och gör så att vi måste sätta våra liv på paus och vara staten till last.”
Kan en liberal minister verkligen acceptera villkor som motarbetar självständiga människor som söker kunskap och vill försörja sig själva snarare än att leva på bidrag?
