Nepal nästa

De senaste dagarna har varit en gundkurs i ”en diplomats sysslor”. Vi har åkt runt och besökt de verksamheter som IM antingen driver eller stöttar. Vi har träffat chefen för respektive ställe, druckit te, tackat nej till den tredje tallriken indiskt snacks, druckit mer te, sagt ”indiskt te äger” på tibetanska för att sedan gå ut och se på verksamheten. Det är alltid kul att kunna relatera institutioner i samhället kulturer emellan. Av en tillfällighet hade två av de skolor vi besökte uppvisningar på skolavslutningsmanér. Sedan tiden på Bäckäng minns man hur det bekräftelsetörstande ungdjur man var kämpade för att få till det på scen. Lika skönt var det att se hur bekräftelsebehovet är ett universellt fenomen där framträdande ibland blir hellre än bra men där viljan, den goda viljan, alltid är närvarande.

Under tiden jag sitter och kikar på ett skådespel om Tibets och Kinas relationer, framför av årskurs 1 kommer en tibetansk, något överförfriskad man fram till mig. Han mumlar något om hur jag ska rösta på honom i egenskap av representant för Tibetan Democratic Party och hur han skall bli dess president. Han tar mig sedan i hand fyra gånger, stryker sin hand i mitt ansikte och går skrattade iväg till Magnus, en annan IM-volontär. Väl där får han fram hur han varit i München på fotbolls-VM men att han nu behöver support för att ”börja plugga igen”.

Sensmoralen/frågor jag funderat kring de senaste dagarna:

* IM gör ett grymt arbete här och min respekt för organisationen växer än mer!

* Jag var i perioder under gymnasiet vad vissa hade ansett ”högljudd”, på gränsen till ”gapig” (dock oerhört skötsam).

* När ska KomVux erövra exil-tibetanernas Indien?

Ikväll tar vi nattåget till Dehli för att imorgon flyga till Kathmandu. Sen börjar det.