Munkarna här spelar Counter Strike

10 sept. 18.30

I min kontakt med omvärlden besöker jag här i Kathmandu ett närliggande internetcafé/tv-spelsställe dit unga människor kommer för att träffas, skjuta ihjäl varandra virtuellt och allmänt mest ”chilla”. Vi kan för enkelhetens skull jämföra det med en svensk kommunal fritidsgård minus fenomenen nassepingis, det något undanskymda TV-rummet (läs: hångelhörnan) och gårdspersonalen som har ett så ”kravlöst” och ”jordnära” förhållande till ”sina” ungdomar.

Nåväl, eftersom datorerna ofta är upptagna får jag som sig bör sitta ner och vänta ett slag. Här slås jag återigen av mina egna fördomar då det under en av dagarna sitter ett halvt dussin gossemunkar i sina orange dräkter sitter framför sitt Playstation och blåser huvudet av varandra med nyladdade AK4:or. Efter denna uppenbarelse har jag, efter att ha funderat måttligt på det hela, kommit fram till två kategorier för att förklara denna händelse: 1. Grabbarna vill vara kids och göra som sina jämnåriga. 2. Man behöver inte vara ett frikyrkligt teen från Borås för att kunna inse skillnad på en brutal avrättning i Counter Strike inte likställs med att du blir en potentiell public enemy.

Jag lär för varje stund jag lever.