Gången jag fick en andlig dusch av heligt boskap
Mycket underliga saker har man varit med om under de resor jag gjort i Indien. Som den gången min indiska vän och jag var i sydöstra Indien tillsammans med en gammal man som vi bodde hos i samband med det utbytesprogram vi båda deltog i 2004. Denna man, Mr. Renu, lallade mest runt om dagarna i byn där han bodde och rökte beedies(indiska cigaretter). Han tittade ofta på en, log, sade något på tamil och avslutade med att skratta åt en och ta en i ansiktet, som om man vore ett litet barn som de vuxna skulle skratta åt. Även om vår korta tid tillsammans var mycket märklig hade han alltid ett ärligt leende, trots hans tillkortakommanden och ständiga (tomma) hot mot sina barnbarn som han tyckte misskötte sig.
En dag när vi, min utbyteskamrat Vimal, Mr. Renu och jag, begav oss in till staden för att kika lite passerar vi en urinerande ko på gatan varpå Mr. Renu börjar tvätta sina händer i den forsande strålen. När väl händerna var tvagade fortsatte han att väta ner både ansikte och hår. Skönt indiskt tänkte jag där jag stod med ett förvirrat leende inombords frågandes vad i helvete gubben håller på med. Jag visste redan då att denna 160 centimeter långa och uppskatningsvis 55 kilo tunga man kunde röka beedies som ingen annan och svepa ett fullt glas Brandy rätt upp och ner och knappt hinna svälja innan glaset var redo att fyllas på igen. Vid detta tillfälle tänkte Mr. Renu att inte bara han skall få ta del av denna självavårdande dusch av kossans honungsvatten, också den tanige svenskan skall få en andlig rening som heter duga. Helt sonika tar han sina kupade händer och kastar kopisset över mig och Vimal. ”It is good for you” sades det. Det skulle tydligen vara ”bra för mig”.
Jag kom att tänka på denna incident där jag satt efter en morgonmatch i fotboll och Sunams (nyfunnen vän som också jobbar på skolan) kompis kommer fram och bedyrar hur bra det är att träna på morgonen just där vi är, området Naxal i Kathmandu.
- Hela Kathmandu är omgiven av djungel så på morgonen är det jättebra luft här som gör dig och ditt sinne väldigt stark!
Möjligen har kompisen rätt i sak, men någonstans är det oerhört fascinerande att komma från ett jantelagens- och ett lagom är bäst-attitydssverige till en stad där avgaserna ibland ligger tät som dimma i trafiken och där var och varannan använder munskydd i trafiken där fortfarande den ganska rådande konsensusen säger att här är platsen för att stärka dig själv, fysiskt som andligen. Jag kan fascineras av den öppna, ibland naiva, inställning till naturfenomen och tilltron till människans förmåga som många människor i Sydasien har. Det finns visserligen gränser, som den gång någonstans i västra Indien där det på gatan såldes naturläkemedel som skulle ”help against insanity, flue, HIV and headache”.
Jag är fortfarande fången i mellanmjölkens lagom är bäst-syndrom. Eller ”Jag är inte skeptisk, jag är realist” som min pappa alltid säger-syndromet. Fången i min kontext eller ej, fascinationen över den andliga duschen, all smogg i mina lungor trots djungelns kraft eller hur någon rot kan hjälpa människor mot galenskap är till trots oerhört fascinerande.
