Hög tid att bestämma sig - läs BT:s genomgång av partiernas valfrågor

Med en vecka kvar till valet ställer sig många frågan: Ska jag rösta och i så fall på vilka?

Här nedan hittar du de åtta partiernas politik, deras främsta aktörer och de viktigaste förslagen de går till val på. Ett utmärkt tillfälle att tränga bakom allt som står i vägen för valets sakfrågor.

I valet 2006 bestämde sig närmare 20 procent av väljarna den sista veckan.

Det finns inget som talar för att rörligheten skulle ha blivit mindre inför årets val.

Faktum är att läget inför valdagen är öppet, oavsett vad alla opinionsmätningar visat hittills.

När Mona Sahlin torsdagen den 2 september tågade in i missionspastor Torsten Åhmans tält i Vårgårda var det inte tron som styrde hennes steg.

Utan vissheten.

Ty även om Sahlin och Socialdemokraterna i den långa valrörelsen fått känna av väljarnas tvivel, vet hon och hennes valstrateger att valet inte är avgjort förrän vallokalerna stänger.

Det finns en hel del som talar för att Socialdemokraterna går bättre hem där man möter väljarna, än vad man gör i opinionsmätningarna.

I den här valrörelsen knackar partiet dörr oftare och på fler platser än tidigare. Trappuppgångarnas trupper kan rapportera om en annan valrörelse än den som de serveras i de dagliga mätningarna. Växelkursen – en röd ros för en röd röst – är lockande.

I förorten går partiet bättre än på länge.

I S-sammanhang händer det att man sjunger ”Vi byggde landet”. Nu jagar partiet väljare i de miljonprogramsområden – Välfärdssveriges sociala fuskbyggen – man själv lagt grunden till. Där utanförskap, ohälsa, högre arbetslöshet och lägre valdeltagande än i övriga samhället har fått breda ut sig allt sedan 70-talet.

Men utanförskap eller ej, röster från Hässleholmen, Norrby, Rinkeby, Rosengård, Bergsjön och Biskopsgården är hårdvaluta. Genom att mobilisera, motivera och sedan genom förtidsröstningen lätt kunna omsätta effekterna av en positiv kontakt i dörröppningen, har partiet hittat en framgångsväg.

Men den är inte okontroversiell. Det har uppstått gränsdragningsproblem: Var slutar de många kommunala demokrati- och röstmaximeringsprojekten, och var börjar "Monas röstskola”?

Socialdemokraternas kampanj för högre valdeltagande handlar inte om att få folk i miljonprogramsområdena till vallokalerna på måfå, utan främst om att lära dem som inte vet hur valet fungerar att rösta rött.

Det är denna gråzon mellan allmännytta och partinytta som lett till höjda ögonbryn och tal om valfusk. Nu senast efter att Sahlin i Örebro lett valskolans elever från ”klassrummet” till vallokalen – via den s-märkta valstugan.

Socialdemokraternas jakt på nya väljare vittnar till viss del om problemen med att tilltala gamla väljare. Men frågan är om framgångarna i förorten kan kompensera för de förluster Socialdemokraterna gör på annat håll?

Där medelklassväljarna är, avgörs valet. Ingen annanstans.

En gammal sanning i sammanhanget har varit den att Socialdemokraterna vinner på högt valdeltagande. Det är numera en före detta sanning.

Som statsvetaren Henrik Oscarsson noterar på sin blogg fördelar sig de som reser sig från ”sofflocket” och går till valurnorna jämnt mellan partierna.

I Vårgårdatältet möttes Sahlin av varma applåder. Men frågan är i vilken utsträckning de som artigt klappade händerna också var beredda att rösta på henne.

Detta gäller inte bara Sahlin utan också Reinfeldt och resten. Reaktionerna från denna valrörelses tältveckor är samstämmiga – bra framträdanden överlag men få avgörande ögonblick som fått opinionen under tältduken av svänga.

Kommer det nu att svänga mer om valrörelsen, när den går in på sin sista vecka?

Och vad är det som i så fall får den att svänga?

Spelet? Eller sakfrågorna?

Tjyvnypen, påhoppen, överbuden och påstådda politiska mirakelkurer till trots, väljarna är inte dumma. I valtider dessutom mer aktiva än annars när det gäller att skaffa sig kunskaper och information om vad partierna står för.

Spelet må vara spännande. Ibland rubrikskapande. Politiker och valstrateger skruvar gärna till ”skandaler” med det outtalade syftet att få media att göra smutsgörat. Men så här i slutskedet av valrörelsen tenderar just sådant kampanjspinn att tvärtom skrämma bort väljare.

Det vittnar dessutom om att man inte tror sina väljare om att besitta omdöme nog att själva avgöra vad som är en politisk skandal – och vad som inte är det.

I dag presenterar BT en ordentlig genomgång av vad partierna står för, de viktigaste förslagen och de främsta aktörerna.

Mycket text, många fakta. Ett bra tillfälle att jämföra inför valet.

Men, kanske viktigast, också en läsning där inte det politiska spelet får stå i vägen.