V: Första kvinnan på 300 år

Men nu har väljarna chansen att låta nummer 43 bli en kvinna. Kvinnliga regeringschefer har vi visserligen haft. De har varit regerande drottningar – tre på tusen år. Mona blir nu inte drottning. Men den fjärde regeringschefen skulle hon bli. Det är nästan 300 år sen sist.

Unionsdrottningen Margareta regerade i många år fram till 1412 och verkar ha trivts med det. På sextonhundratalet efterträdde Kristina sin pappa Gustav II, men tröttnade snart på de manliga mallarna och hoppade av. Senast var det Ulrika Eleonora. Hon blev regeringschef som nödlösning när Karl den tolfte dog utan söner.

Jag förespråkar inte kvotering på statsministerposten. Men jag gläds åt möjligheten att bryta den enformiga raden av män. Jag vill att den 43:e statsministern blir Mona Sahlin. Hon har mitt fulla stöd, och jag hoppas många känner likadant.

Mona är kompetent, intelligent, modig. Hon har fött barn, gjort karriär och slagits extra mycket för att hon är kvinna. Hon har stått i en orättvis mediestorm och fallit, men rest sig igen. Hon har mobbats av missunnsamma egna och av sina motståndare, men borstat av sig.

Vi i de rödgröna är oense om några saker, eniga om mycket. Vi har känt misstro mot varandra, vi har hyst förhoppningar om ett konstruktivt samarbete, vi har glatt oss åt hur det bra det faktiskt går att prata ihop sig.

Det rödgröna regeringsalternativet är tydligt. Vi satsar på att utveckla en politik för arbete, välfärd och miljö. Vi har gjort upp om en ny sjukförsäkring, bostadspolitik, försvars- och säkerhetspolitik, skolan och betygen, ett lyft för kulturen, djurhållning, kemikalier och den största satsningen på infrastruktur i modern tid.

Det kommer mer. Vi går allt djupare in i ett samarbete som började bra och fungerar bättre och bättre. Dessutom kan vi utlova något alldeles särskilt som den borgerliga alliansen inte klarar: Sveriges första kvinnliga statsminister, och dessutom Sveriges första kvinnliga regeringschef på nästan 300 år.

Eva-Britt Svensson (V)

EU-parlamentariker