Sanningen är krigets första offer

Vår insats där bryter vår långa tradition att med framgång ställa upp för FN i oroshärdar. När vår insats i det för stormakterna strategiskt viktiga Centralasien sker under ledning av USA med motiveringen att vi försvarar mänskliga rättigheter, klingar det falskt när det är allmänt känt att detta land håller människor fängslade utan rättegång i åratal och utsätter dem för tortyr enligt beslut på högsta nivå.

Wikileaks med flera källor avslöjar också hur civila i Afghanistan skadas och dödas i stor skala av amerikansk militär och inhyrda privata säkerhetsstyrkor. Svenska Afghanistankommittén har hela tiden framhållit att de av civilbefolkningen avskydda utländska styrkorna utgör hinder för den framgångsrika biståndsverksamhet kommittén bedrivit med inhemsk personal sedan 1982.

Det dåligt förankrade och planerade fälttåget i Sven Hedins fotspår har resulterat i att Försvarsmakten beställt hjulförsedda lätt pansrade patrullfordon för 2,5 miljarder kronor, nödvändiga för skärmytslingar mot gerillaförband men föga lämpliga för försvar av vårt eget närområde. Dessa satsningar i fjärran land sker till priset av förbands- och materielnedskärningar på hemmaplan. Norrland och Gotland sätts på undantag. Avancerade Leopardstridsvagnar och Stridsfordon 90 för många miljarder står i malpåse. Utbildningen till dessa slagkraftiga enheter har inskränkts kraftigt. Utifrån min erfarenhet av uttagning och träning av sådana besättningar vet jag att det tar många år att bygga upp dessa högkvalificerade förband.

Allt detta är ett arv som tillträdande regering tvingas överta från sina företrädare efter valet. Det måste bli slut med att föra svenska medborgare bakom ljuset i säkerhetspolitiska frågor som skedde under andra världskriget och kalla kriget. Jag är väl insatt i detta. Framtida militärt samarbete av fredsbefrämjande och fredsframtvingande karaktär måste ske öppet och i FN:s regi – inte i en av parternas ledband.

Karl-Yngve Åkerström

pensionerad f d militärpsykolog