Själfylld världspremiär för Emil på hemmaplan i Ulricehamn

– Jag har blivit mer modig, tidigare var det som att sången skapade en mental blockering, säger han.

Namnet Emil Carlsson har förekommit flera gånger i BT – i olika roller. Både som artist och som skribent. Såväl recensioner på nöjessidorna som artiklar inför fjolårets valvaka finns med hans byline i BT:s arkiv.

Nu är det dags igen – men den här gången står han i fokus i stället för att skriva om andra. I kväll ställer sig Emil Carlsson på scenen i Ulricehamns Folkets hus – tillsammans med bandet Silver Bell.

Utöver Emil ingår även Johanna Nordström, Daniel Skoglund och Martin Öhman. Det är dags för världspremiär.

– Det här projektet har levt med mig i ett antal år. Låtarna har jag skrivit under de senaste fem åren ungefär, och under den perioden har jag blivit allt mer modig och börjat sjunga.

– Sedan kom den här slutliga formen, med Johanna på synt, till i julas. Då spelade vi in det sista till albumet och hon gjorde det så bra att det kändes självklart att hon skulle vara med på det här, säger Emil Carlsson.

Du säger att du tidigare inte vågat sjunga – vad är det som gör att det känns bättre nu?

– Jag har alltid spelat piano, men sången har vuxit fram nu på slutet. Man tar små steg hela tiden, och nu känner jag mig avspänd med sången, och det ger inte längre en mental blockering. För fem år sedan var det jättesvårt att sjunga.

När Silver Bell i kväll intar scenen i Folkets hus är det på hemmaplan för Ulricehamsbördige Emil Carlsson.

– Jag har varma minnen från Folkets hus, men det var väldigt längesedan jag var där. Senast var via någon happening med Tingsholmsgymnasiet, så det måste vara 14–15 år sedan. Nu hoppas jag att det kommer många och lyssnar och att jag känner flera, säger han.

Vad kan publiken förvänta sig?

– Man skulle kunna säga att...

Carlsson tystnar en stund. Fortsätter sedan:

– ...det är blir mer själsfyllt än coolt. Mycket sång. Mycket improvisation. Någon slags pop med en ganska säregen harmoni. Lite indieinfluenser, skulle jag vilja säga.