I dag säljs Kinasamlingen: "Min pappa vänder sig i graven"

Nästan exakt tio år har gått.

Och samlingen har lämnat landet.

Nu vill Carl Kempes dotter stämma Weland Stål.

– De är skurkar och banditer. Min pappa vänder sig i graven nu, säger hon.

Drygt en vecka har gått sedan BT avslöjade att Ulricehamns konst och östasiatiska museum har sålt alla föremål och stänger.

I museet fanns bland annat en av världens bästa guldsamlingar – The Carl Kempe collection.

Weland Stål köpte samlingen i slutet av 1997 av Carl Kempes två döttrar.

Nu avslöjar den ena av dem, Veronica Björling turerna som låg bakom affären.

– Jag är fullständigt rasande. Om jag hade vetat att de här otäcka människorna tänkte sälja samlingen till utlandet så hade jag istället skänkt den till ett riktigt museum, säger hon.

I hennes fars testamente stod det skrivet att samlingen under inga omständigheter fick säljas till utlandet.

Den skulle bevaras i sin helhet och säljas till ett svenskt museum.

När systrarna bestämde sig för att sälja samlingen föll valet på det nyöppnade museet i Ulricehamn.

Ett beslut Björling ångrar i dag.

– Jag ville bara följa pappas testamente. Jag sålde samlingen till underpris för att den skulle vara kvar i Sverige, säger hon.

För att försäkra sig om att samlingen skulle stanna i landet även efter försäljningen till Weland Stål ville systrarna skriva in en klausul i köpekontraktet.

En klausul som skulle hindra Weland Stål att sälja samlingen till utlandet.

Men Weland Stål gick inte med på det kravet enligt Björling.

Däremot lyckades man enas om att Ulricehamnsföretaget inte fick sälja samlingen på tio år.

Det var 1997.

Hösten 2007 stängdes museet och samlingen fördes bort.

Orsaken sades vara en vattenläcka.

– Nu förstår jag att det här museet eller vad man ska kalla det, bara var en skenmanöver. De bildade museet för att få köpa samlingen. Sedan väntade de i nästan exakt tio år och sålde den. De kunde lika gärna väntat i tio år och en dag. Jag visste inte att de var skurkar när jag sålde. Jag litade på dem, rasar hon.

Weland Stål fick köpa den världskända samlingen (totalt cirka 1000 föremål) för omkring 40 miljoner. Enligt antikexperter ett grovt underpris.

I dag säljs 25 av objekten vidare på auktion i Hongkong. Utropspriset för dessa är hela 85 miljoner. Experter som BT varit i kontakt med värderar hela samlingens värde till minst 150 miljoner.

Men vid en auktion där Kempe-samlingen säljs objekt för objekt kan slutsumman uppgå till närmare en halv miljard.

– Men jag försäkrar dig, det här handlar inte om pengar. Jag visste redan för tio år sedan att det var en dålig affär. Jag ville bara uppfylla pappas önskan, säger Björling.

Weland Ståls vd, Staffan Gunnarsson hävdar att han inte förstår Björlings besvikelse.

– Man mår bättre om man är glad, hälsar han henne istället.

Anser du att ni har agerat korrekt?

– Vi brukar agera juste. Jag tror att vi har ett rykte om oss att göra korrekta affärer.

Du förstår inte varför Veronica Björling reagerar?

– Nej. Har man kommit överens så är man överens.

Vad tror du att Carl Kempe skulle tycka om att samlingen lämnar landet?

– Det har jag inga kommentarer till.

Var syftet med museet att kunna köpa Kempe-samlingen?

– Nej, så var det inte alls. Bara för att något ser ut att vara på ett sätt måste det inte vara så.

Veronica Björling undersöker nu tillsammans med sin advokat, om det går att starta en rättslig process mot Weland Stål.

– Om det finns en möjlighet att stämma så vill jag göra det. De har betett sig som skitstövlar mot mig, min syster och min pappa.

Men oavsett vad som händer så säljs samlingen bit för bit till högstbjudande i Hongkong i dag.

Carl Kempes livsverk är redan skingrat.

– Det här är en av de värsta perioderna i mitt liv. Pappa vänder sig i graven nu. Det är förfärligt. Hans samling är borta.