Många lokala svenska helgon
Elin av Skövde, Botvid av Södermanland (Botkyrka) och David av Munktorp är några. De utsågs och godkändes lokalt, oftast av katolska kyrkans överhuvud här, biskopen.
Så var det på 1000- till 1200-talet i Sverige, ett land som ännu inte hade enats i ett stabilt kungadöme. Det kom under mitten av 1200-talet. Då regerade katolska kyrkan genom biskopsdömena.
Vår del av Skandinavien var då uppdelad i den lundensiska kyrkoprovinsen, under danskt styre, och den uppsaliensiska som var svensk.
Mindre krav i Sverige
De båda kyrkoprovinserna var ganska omaka. Danmark blev tidigare än Sverige ett kungadöme och hade tätare kontakter med kyrkopolitiken i Europa. Men även Danmark hade lokala helgon.
””
””
Påvens stora påverkan på den svenska helgonkulturen kom först år 1234 när en ny kanonisk lag infördes som alla stift måste följa. Då blev detta med helgonförklaring mycket viktigt.
””
Mirakel eller martyr
Det var personer som utfört fromma gärningar eller på annat sätt gynnat kyrkan som kunde befordras. Elin till exempel samlade in pengar så att Götene kyrka kunde byggas.
Andra hade utfört något som sågs som mirakel eller var martyrer.
Elin av Skövde blev saligförklarad, snäppet under helgonförklaring. Det är endast heliga Birgitta som helgonförklarats av påven. För hennes dotter Katarina inleddes en kanoniseringsprocess men den slutfördes inte. Hon fick nöja sig med en saligförklaring.
Andra saligförklarade är Erik den helige, Brynolf Algotsson, biskop av Skara åren kring 1300 och Nils av Linköping på 1400-talet.
Sedan kom Gustav Vasa och reformationen och allt blev historia.
TT