Slående realism i porslin

Halmstads konsthall beskriver världen som Andersson skulpterar fram som "ett paradis med perfektion som ledord". Och för ett otränat öga är hans skulpturer nästan kusligt naturtrogna. Men att de är perfekta håller konstnären inte själv med om.

Dina figurer har också kallats obehagliga, fridfulla, barocka, hyperrealistiska... Hur skulle du själv beskriva dem?

Syns i flera städer

Statyerna föreställer Christian-Pontus själv, tidigare kärlekspartners och familjemedlemmar. Att bearbeta porslin är ett mödosamt arbete men idéarbetet sker intuitivt, han låter känslorna styra och försöker att inte ifrågasätta under processen.

Christian-Pontus Andersson stod i valet och kvalet när han skulle utbilda sig, skulle han satsa på att bli konstnär eller plastikkirurg? Kroppen har alltid varit hans intressesfär och arbetsfält, och redan på Konstfacks examensutställning 2007 väckte hans porslinsfigurer stor uppmärksamhet. Sedan dess har Christian-Pontus Anderssons verk visats på gallerier och museer, i Halmstad invigs dessutom två skulpturer på Halmstad Arena i samband med sommarens utställning. Offentliga utsmyckningar av konstnären finns redan i Kristianstad, Varberg och Skövde.

"Naket finns överallt i konsten"

Han har även gjort en stor konstnärlig utsmyckning till Uppsala universitet på beställning av Statens konstråd. Verket "A joyful troop of perfection, with crying sensitive hearts" är en skulpturgrupp med unga atletiska män som svävar ovanför entrén på motionsanläggningen Campus 1477 Blåsenhus.

Figurerna hade länge hudfärgade kalsonger, nu är de nakna, hur kommer det sig?

Nu har ett halvår passerat utan att någon reagerat. Rädslan för att nakenheten skulle väcka anstöt var överdriven menar konstnären.

Hans egen utforskning av kroppen fortsätter, eventuellt i en ny riktning.

TT