Genom tiden med Joel Alme

Man kunde fuska med åkpassen på Liseberg. Kladda ut stämpeln och använda dem fast de var förbrukade. Det hade Joel och Isak fattat. De hade fattat att Liseberg var bäst när det regnade.

När barnfamiljerna stannade hemma plankade de in på den halvtomma nöjesparken. Två kusiner och bästa vänner som satt och tjatade i Flumeride hela dagen. Runt, runt i den vattenburna bergochdalbanan. Där blev man ju ändå blöt.

Kusinens öde kan förklaras med bokstavskombinationer, droger, tidig kriminalitet. Joel Alme letar svar på annat håll. Isaks öde är en bit i det pussel som blivit "Flyktligan". På det nya albumet vandrar Joel Alme bakåt längs de spår som format hans eget liv.

Drömmar och misslyckanden

Genom låtarna löper teman som frånvarande fäder, vänskap och utanförskap, drömmar och misslyckanden. Vem klarar sig och vem gör det inte?

Medan Joel Almes tidigare skivor har fötts ur hans relation till den amerikanska musiktradition som han älskar har "Flyktligan" vuxit fram ur ett personligt behov.

Ånger och hoppfullhet

I "Våran sort", albumets kanske starkaste spår, öppnar Joel Alme med rader som samtidigt andas ånger och hoppfullhet:

"Att köpa tillbaks / dagar som gått / det har ingen / någonsin fått / men om jag fick en chans / så skulle jag betala.

För jag har sett hur det går / för våran sort / i vår familj / vinner spriten stort / vill ge alla en chans / en ny dag att leva."

Gator, tak och skolgårdar fungerar som markörer i många av skivans låtar, men Joel Alme fastnar aldrig i nostalgi. Med "Flyktligan" skapar han snarare ett rum där alla tider är närvarande samtidigt. Här finns en insikt om att barndomen är ett tillstånd som aldrig helt går över.

Sin egen far har Joel Alme under större delen av sitt liv haft sporadisk kontakt med. Idag vet han inte vilket land fadern bor i, han ser honom som "ett litet barn".

TT