En snällhetens riddare tar ton

När vi möts har terrorattentatet i London ännu inte inträffat. Alexander McCall Smith förklarar att han skriver om snällhet. Den är hans egentliga huvudämne.

Han är i Stockholm inte i första hand för att tala om sina böcker utan för att uppträda tillsammans med sin orkester. The Really Terrible Orchestra, som den heter, består av musiker som han själv, amatörer som gör sitt bästa. Bara dirigenten är ett proffs. Under den här konserten har de dessutom hjälp från elever på Stockholmsskolan Lilla Akademien vilka höjer nivån väsentligt.

Bara att avsluta ett stycke samtidigt är svårt.

Skapa tillsammans

Själva syftet är dock djupt seriöst. Orkesterns medlemmar tror på det djupt helande och meningsfulla i att skapa musik tillsammans, oavsett vilket skede i livet man befinner sig i.

På samma sätt kan hans romaner om "Damernas detektivbyrå" och Mma Ramotswe och Mma Makutsi upplevas som välgörande. I dag är de utgivna på 46 språk och har beskrivits närmast som en rörelse, vars huvudbudskap går ut på att orka lyssna på och bry sig om sin granne.

Inte heller i den 17:e boken utreder detektiverna någon egentlig kriminalitet. I stället hjälper de en kvinna att hitta sin gamla barnflicka.

I den 18:e boken, som han avslutar nästa vecka, inkluderar han sin svenske vän Mats Ögren, och hans engagemang i ett barnhem utanför Gabrone.

En gång om året

Uppvuxen i före detta Rhodesia undervisade McCall Smith i Botswana för många år sedan, och har sedan dess både skrivit en bok, den första, om landets juridiska system och därtill återvänt i princip en gång om året. Likafullt är han en vit före detta professor från Skottland som skriver om svart kvinna i Botswana. Har han aldrig anklagats för kulturell appropriering och för att skildra en värld som han egentligen inte förstår?

TT: Är du inte rädd för att romantisera?

TT