Tre generationer under samma tak

EKEFORS. I vardagsrummet på första våningen i den stora säteribyggnaden samlas den här förmiddagen mormor/gammelmormor Dorrit Odéen och morfar/gammelmorfar Lasse Odéen, barnbarnet Malin Josefsson och barnbarnsbarnen Linnea och Elsa.

Och så är så klart labradoren Myran och katten Pärlan på plats. I hagen utanför fönstret syns både de egna och de inhysta hästarna.

Dorrit, som hunnit bli 81 år, sätter sig i soffan och kramar om sina barnbarnsbarn.

– Underbart att få uppleva ytterligare en barngeneration, tycker hon.

Hon berättar också om tryggheten hon och Lasse kan känna. Och hur kul det är att det alltid är liv runt omkring dem.

Lasse, som är 82 år, njuter av att inte ha en mängd krav på sig när det gäller skötseln av huset.

– Nu kan jag gå ut i trädgården och klippa lite buskar – men bara när jag själv vill.

Det var Lasse som för drygt tio år sedan började prata om att flytta till ett annat boende.

– Både av ekonomiska och arbetsmässiga skäl. Jag orkade inte längre.

Men Dorrit satte klackarna i backen. Hon bara vägrade flytta från Ekedal, som varit familjens bostad sedan 1973. Och ett hus som hela tiden varit helt rätt och där hon och Lasse lagt ned så mycket arbete, tid och själ.

I samma veva fikade barnbarnet Malin med sin mormor en tidig morgon hemma i köket på Ekedal. Malin undrade hur de gamla skulle klara sig fram över på sitt ställe. Ett ställe och en plats där Malin alltid tillbringat mycket tid.

– Samma år som mormor och morfar köpte Ekedal föddes jag. Och sedan var jag här mycket, berättar Malin.

Malin och hennes man Per bodde i en lägenhet i Nittorp. Malins häst var inackorderad på en gård. Hela tiden fanns drömmen om ett hus och ett stall på landet.

Och så för elva år sedan slog det unga paret till. De köpte Ekedal med 5?000 kvadratmeter mark av Malins morföräldrar. Och morföräldrarna blev hyresgäster på första våningen i sitt gamla hus. Den övre våningen tog den unga familjen över.

– Underbart att bo så här, tycker Malin.

– Och så tryggt för barnen. Det finns alltid någon hemma i huset. Och mormor hjälper dem att komma iväg till skolan så att jag kan åka till mitt jobb inom hemtjänsten i lugn och ro.

Fördelar med boendet

Linnea och Elsa berättar också om alla fördelar med en äldre generation i huset. Det är så kul att spela spel med gammelmorfar Lasse – bara de inte kommer och stör honom mitt i nyheterna på kvällen.

– Och så får vi riktig varm choklad med vispgrädde av Dorrit, berättar Linnea.

De vuxna samtalar om respekt, om ett ömsesidigt givande och tagande, att inte lägga sig i, att inte hänga på varandra hela tiden.

Redan från början valde de att sätta upp en vägg och en ny dörr in till morföräldrarnas lägenhet. En dörr som går att låsa.

– När Linnea var bara några år och ville komma ned till oss halv sex på morgonen låste jag ibland, berättar Dorrit.

De tre vuxna ser egentligen inga nackdelar med ett sådant här generationsboende. De tror att de funkar så bra, eftersom man har hoppat över en generation.

– Det hade inte funkat på samma sätt att leva ihop med dottern, tror Dorrit.

Malin och hennes morföräldrar gnabbas lite mest på skoj. Malin talar om att de ”gamla” tjatar ibland. Men att det aldrig lett till några konflikter.

Och Lasse skämtar om morföräldrarnas skafferi som verkar vara ett centrallager, när det fattas kaffe eller socker på övervåningen.

– Men Per, som jobbar i Tranemo, brukar ju ofta handla åt oss alla, säger Dorrit.