Krönikan: Dra ditt strå till konsumtionsstacken

Har ni firat Jesusbarnets födelse på ett måttfullt och finstämt sätt? Kanske tänt några ljus, suttit i finsoffan och funderat över livet, eller varför inte täljt till några träfigurer i snickarboden.

Eller har ni shoppat loss? Vilket i och för sig är ett rakt nedstigande mönster om vi tänker på de tre vise männen och deras gåvor. Och myrra och rökelse motsvaras antagligen i våra dagar av en platt-TV eller en trådlös telefon.

Och det gäller ju att dra sitt strå till konsumtionsstacken. Ta sitt medborgerliga ansvar och se till så att de kommersiella hjulen spinner loss. Även om det känns lite konsumentovänligt att redan före jul upplysas om de prisras som väntar. Skrivaren du köpte på superrean i förra veckan kostar nu inte ens hälften på efter-jul-super-duper-rean.

Läste ni i bladet om forskningen kring fyraåringarna? En ”normal” svensk fyraåring har i genomsnitt 500 leksaker. Och nej, legobitarna räknas inte var för sig.

500 leksaker!

Det är i sådana lägen jag börjar prata om min egen barndom och kottar som förvandlades till kor och grisar (berättelser som numera endast jag själv lyssnar och tror på).

Fast så slår eftertanken till någonstans i bakhuvudet. Vem är det som sett till att barnen fått alla leksakerna? Antagligen har inte fyraåringen nallat föräldrarnas bankomatkort och gett sig ut på handlarstråt. Nej, någon, några, många, har i all sin godhet sett till att lagren och garderoberna fyllts på.

Vi var några som satt och filosoferade över just ämnet leksaker. Och visst fanns det leksaker som ännu levde i våra minnen. Ljusa minnen.

Jag bidrog med en nalle som en faster gav mig en jul. Den var med mig på julottan – förmodligen sov även den – och den följde mig månader och år. Allt mer luggsliten och förmodligen rent av sytlig.

När tekniken blev mer förfinad dök apan upp hemma hos mig. En plåtapa som kunde blåsa såpbubblor och den kletade ner halva mitt barndomshem.

Min fru bidrog med Amerikadockan som nästan var större än hon själv. Lite cyklar och inte minst upplevelsepresenter dök upp.

Det blev en sentimentalt slirig och rolig afton. Med många tankar om presenter och presenters värde.