"Kastade burkar, fimpar och flaskor, gör mig både förvånad och förbannad"
Häromdagen låg det en energidrycksburk i vår vägkant (varför finns det förresten sådana drycker?). Enligt reklamen borde kastaren ha samlat på sig tillräckligt med kraft för att med svällande muskler och pulserande sinne ta med sig burken hem till den egna sopsamlingen. Men ack nej.
Jag vet att det finns avsevärt större, mer sorgsna, dystra och bedrövade problem än nedskräpning. Men dessa kastade burkar, kletiga godispapper, papper som brukats till annat, fimpar och flaskor, gör mig både förvånad och förbannad.
Förvånad för att skräpet bevisligen sprids av människor som tar sig ut i naturen och förmodligen med tanken att njuta av den. "Åh, här sitter jag vid strandkanten och njuter av solnedgången…". Och så låter naturälskaren engångsgrillen och plasttallrikarna singla i väg i en vid båge. Och rundar av med att försöka trampa ned fimparna i backen.
Egentligen vore det mer logiskt om denna typ av naturmarodörer i stället valde Sobacken som utflyktsmål. Kanske är det dags att peka ut soptipparna på turistkartorna?
När adrenalinet ändå nått en behaglig nivå så undrar jag hur länge fjanteriet med kommungränsstyrda avfallsanläggningar ska pågå. Om några år kommer vi att skratta åt förbudet att lämna sopor i en annan kommuns återvinningscentral. Soporna känner inga kommungränser.
Vilket jag noterade när jag häromdagen plockade upp en rejäl hög med tyskmärkta plastförpackningar. Naturligtvis hade kastaren tagit seden dit han/hon/hen kommit. För tragiskt nog så har Sverige tappat sitt snygghetsförsprång. Jag är nyss hemkommen från en Madeiraresa och där var gator och torg prydligt rena. Sak samma med resan häromåret till Gardasjön. Att sophanterare sprang runt som skållade illrar var naturligtvis avgörande - men just den insatsen skapade det goda exemplet. I Madeira hade förresten korgarna utmed gatorna tre fack - en för plast, en för glas och en för övrigt.
Snyggheten ger både en trivsel- och en turistlockarfördel. Jag kan bara instämma i den kommentar som Arne i påskliljeparadiset Fagerås fällde när han byggde om toaletterna. "Vad är det folk som kommer hit minns mest? Alla miljonerna påskliljor - eller om toaletterna är nerslitna och skitiga?".
Fram för ett snyggare, renare, trivsammare Sverige. Fram för mer egna mulletakter, för det är som Kennedy sa i sitt berömda installationstal 1961 (i fri översättning): Fråga inte vad sophanteringen kan göra för dig, fråga vad du kan göra för sophanteringen…
…slås det i den senaste Skräprapporten från Håll Sverige Rent fast att människor gör som andra gör och att gruppåverkan är stor. Om en plats redan är nedskräpad är det lättare att själv slänga skräp där. Att se någon annan slänga skräp - eller plocka upp det - påverkar oss.
…hamnar runt en miljard fimpar på Sveriges gator och torg varje år. Fimpen toppar med (mindre) god marginal skräpligan i stadsmiljöer, tvåa är snuset och sedan kommer plast och papper. Skräpböter infördes 2011, men allt färre böter utdöms. I fjol var noteringen 151.
…är det märkligaste sopfyndet i vår lilla del av världen ett elskåp som fraktats ut i naturen. Säkert hade det varit lättare att tippa av det på tippen.
