Han lämnar bion efter 50 år

– Var sak har sin tid, säger film- och bio­veteranen som hunnit bli 87 år.

Så till kommande sommar slutar han med själva biografrörelsen. Han har nu erbjudit Folkets Husföreningen att ta över.

– Jag hoppas att de ansvariga där tar på sig ansvaret så att bion får leva kvar, säger han.

Själv lär han ändå inte bli sysslolös. För han ska precis som vanligt fortsätta att sätta film åt andra biografer som i Kinna, Tidaholm (som sonen äger) samt i Östra Frölunda och några platser till.

Ingemars hustru Maud har hela tiden funnits med i biografverksamheten. Biografkassan har varit hennes högsäte.

– Det kunde vara lite jobbigt ibland när vi hade föreställningar alla dagar i veckan utom måndag och torsdag. Och tre föreställningar på söndagen. Sedan ringde ju folk hem hela tiden och beställde biljetter.

Med glimten i ögat berättar hon hur hon försökte tussa ihop yngre män och yngre kvinnor, som hon visste tyckte om varandra, på de numrerade platserna. Men hon vet inte om hon lyckades med sin ”koppleriverksamhet”.

I våras sålde Maud, som hunnit bli 88 år, sin sista biobiljett. Och det tycker hon känns bara skönt. Hon tycker det är gott att ha fria helger och få mera tid till att läsa böcker.

Ingemar ska det här året sköta hela ruljangsen själv med eventuellt stöd av någon annan biljettförsäljare. Och han ser fram emot att få visa premiären av Änglagård tre under julen. Han väntar också mycket på filmen Svina­längorna och den nya Harry Potter-filmen.

Ingemar – och även Maud – har alltid haft stort intresse för film.

– Det är ju vår hobby, som Ingemar säger.

Han berättar om 1930. Redan då såg han sin första stumfilm på skolbion i Svenljunga. Det var Fyrtornet och Släpvagnen och den obligatoriska Ax till limpa. Redan då fångades Ingemar av filmtekniken och filmens och bions värld var given för honom.

1939 blev han biomaskinist på Teaterbiografen och även på Saga. Han avancerade och 1961 tog han över de två biolokalerna. Och allt sedan dess har han och Maud sett till att Svenljungaborna haft film på hemmaplan.

De berättar om glans­perioder som 1950- och 1960-talen. Då besöktes biograferna av 50 000 filmintresserade om året. I dag är antalet nere på 10 000.

– Förr träffades folk på bion för att umgås och gråta och skratta tillsammans. I dag när konkurrensen av teve, dvd och datorer är så stor går man bio för att se en bra film, säger Ingemar.

– Dimmornas bro var en sådan där film som lockade många besökare. Jag själv har aldrig gråtit så mycket som då, berättar Maud.

Även när de nu framöver inte själva kör filmerna kommer då att gå till bion för att se bra filmer.

Men de kan också längta efter att kunna stanna hemma och se på film på teven. Då väljer Ingemar helst en kriminalare åt Hitchcockhållet och Maud någon svensk film som Den bästa sommaren. Och så får favoritskådespelaren Kjell Bergqvist gärna vara med.

När Ingemar stänger bion i vår har han planer på att visa filmen Valborgsmässoafton med Ingrid Bergman och Lars Hansson.

– Den filmen visades när Teaterbiografen invigdes.