Varför?
Kortare rubrik än den nu åstadkomna är svårt att prestera. Men det där lilla ordet passar tyvärr allt oftare in på tragiska händelser som tycks tima allt oftare i världen.
Nu på morgonen rapporteras det om explosioner i centrala Moskva, sprängningar som givetvis orsakar enorm katastrof vad gäller människor och egendom. Ännu så länge har vi inte hört så mycket, eftersom det hänt relativt nyligen, men självklart känner vi alla oro och ställer oss säkerligen frågan; varför.
En del vill säkerligen förklara det på det viset att extremister än en gång har varit framme för att skapa rubriker. Nu tycker jag själv att ordet "extremist" säger väldigt lite. Det enda ordet vill uttrycka är att en i förhållande till normaliteten avvikande person - vanligtvis med politiska eller religiösa åsikter - har varit framme och åstadkommit något som en s.k. normal individ aldrig hade gjort. På det sättet blir det ändå lite trösterikt allt enligt sättet att resonera att den som gjort sig skyldig till en bestialisk handling inte kan vara riktigt klok. Han eller hon måste med nödvändighet vara någon annan än alla dem vi själva känner och är bekanta med.
Och sedan har vi ett annat för vår tid gångbart uttryck, nämligen självmordsbombare. Säkerligen har det genom historien - åtminstone under den tid då tekniken har tillåtet det hela - funnits många olika exempel på just dylika gärningsmän, men fler än nu kan näppeligen ha funnits. Även här känns det som om extremismen varit framme, men ett annat uttryck används i stället.
Har vi här vilsekomna människor eller är de dedikerade till ett mål som av någon anledning berättigar dem att förstöra för andra så mycket. Att skapa så mycket olycka, så mycken gråt på så kort tid. Ja, några svar lär jag inte själv kunna prestera. Utan det jag känner så här alldeles i början av påskveckan är en uppgivenhet. Och självklart lägger jag också till ordet VARFÖR.
