Väldoftande tjuvar - mitt öde
Visst är det trist med brott. Om det råder knappast någon tvekan. Sedan kan det ju vara olika vilka brott vi snackar om och därtill hur offret upplever det hela. Och det senare vet man ju knappast förrän den dag då brottet är ett faktum. Det hela skulle även kunna uttryckas på det viset att det i helvetet finns gradskillnader (grader lär ju i det sammanhanget vara ett passande ord).
Erika och jag stod just på EKO-hallen här i Borås. Vi hade inhandlat en lång inomhusstege. Plötsligt ringde Erikas mobil (knappast min eftersom jag inte har någon) och jag såväl såg som hörde på Erika att samtalet var av det mindre behagliga slaget. Det var polisen i Uddevalla som lät meddela att vi hade haft inbrott på Lyckorna. Alltså inbrott nummer två. Förra gången kan ha varit för 12-13 år sedan.
Just den kvällen skulle jag ha en vigsel här i Borås och givetvis hade brudparet inte blivit särsklit glada om vigseln inte hade blivit av. Alltså bestämde vi oss för att åka upp först efter vigseln kl 18. Dessförinnan hade Erika slagit en signal till vår vän Tony som inte bor särskilt långt borta från huset på Lyckorna. Den snälle och godmodige Tony lovade att svänga förbi.
Ja, sedan kom vi dit. Och i ett sådant läge som vi då befann oss i känslomässigt befarar man oftast det värsta även om såväl polisen som Tony (han hade ringt tillbaks) lugnat oss med att det såg rätt normalt ut med undantag för den sönderslagna altandörren. Tony hade dock redan fixat till det hela. Vi letade igenom huset - såsom tjuvarna också hade gjort -, men vi kunde inte finna något stulet.
Jag vet inte vad tjuvarna hade varit ute efter. Förmodligen var det pengar och smycken för varenda plåtburk (och vi har ett otal) hade sökts igenom. Men i dem finns ju inget av värde. Snarast är det burkarna som är fina, men det tyckte tydligen inte tjuvarna. Vi snackade också med de trevliga grannarna (Peter var den som hade kontaktat polisen) som upplyste oss om att de utrustade med var sin kofot hade varit inne i huset för att om möjligt ta reda på vem eller vilka som oinbjudna hade besökt oss. Vi har - tack och lov - ett medborgargarde omkring oss.
Sedan kunde vi konstatera att någon av tjuvarna - förmodligen var de två till antalet - var tjej eller kvinna för det som tagits var en parfymflaska. Förra gången hade det tagits en bikini. Tydligen dras kvinnliga tjuvar till mig, något som inte alls är särskilt smickrande. Namnet på parfymen är EVIDENCE. Och översatt till svenska som BEVIS så kunde ju beteckningen inte vara bättre.
