Under regnbågen ( Under the rainbow )

Vi här på Jorden är jättemånga. Hur många exakt vet jag inte och förmodligen ingen annan heller. Att hålla reda på det är därtill meningslöst för vi vet nog alla att i varje tickande sekund föds nya människor och samtidigt försvinner givetvis en hel del. Att för alla dessa helt olika människor med olika förutsättningar och boende på vitt skilda platser hitta något som förenar kan vara nog så marigt, men igår då jag stod där på busshållplatsen vid Resecentrum i Borås fann jag åtminstone ett fenomen som garanterat ses som något psotivt av ALLA oss människor och det är regnbågen. Jag hoppas bara att jag nu inte påstår för mycket.

En pendlande kvinna och jag stod där och samspråkade som en hel del pendlare just gör med varandra. Jag vet inte om hon vet mitt namn, men jag vet definitivt inte hennes. Hon är ett igenkänt ansikte som gör mig glad då vi återses. Förmodligen har jag ungefär samma inverkan på henne.

Och medan vi stod där och snackade lite fick vi båda och ungefär samtidigt syn på Regnbågen med stort R. Den var så oerhört väl bågformad och alla dessa vackra färger på en gång gjorde just då att vi för en stund blev närmast mållösa och beundrande. Naturen, bland asfalt och avgaser, kändes renare och förmodligen var både hon och jag för ett ögonblick tillbaks där vi en gång har varit. Var nu det kan ha varit.

Ja, inte är det konstigt att det här fenomenet också har blivit besjunget. Regnbågen är fascinerande med sina färger, dess form och inte minst att den i sin skönhet kan förena oss alla till den beundran vi känner för naturen. Sedan var det åter verkligheten och dags att stiga på Svaneholmsbussen för avfärd hem två hållplatser.