Till Erika med kärlek

Ibland tenderar bloggar, inklusive mina, att bli lite neutrala. Och egentligen skall väl en blogg vara personlig, lite självutlämnande och i så fall blir den ju inte det. Å andra sidan tycker jag det är kul att allt emellanåt kåsera och då blir inlägget i stället ett kåseri, men idag skall det bli blogg med många känslor, varför känsliga personer kan sluta läsa redan här.

Idag är det den 7 september, vår bröllopsdag och min födelsedag. Nu skall mina ord dock riktas enbart till Erika, min kära hustru. Idag är det nio år sedan vi gifte oss hemma på Bredgatan. Och nu av en tillfällighet kom min chef in till mig här på arbetsplatsen och gratulerade. Förmodligen var det tll just bröllopsdagen för Mats var vigselfförrättaren på den min hittills största dag i livet. En del påstår att det är då barnen föds, men ska jag vara ärlig - och det bör jag väl vara i en kärleksblogg - så var det just den 7 sepetmber 2001.

Det händer att Erika lite försiktigt undrar varför jag tycker så mycket om just henne. Lite svårt manligt brukar jag kränga lite hit och dit med svaret, men sanningen är följande. Då jag är på gott och skrattigt humör finns många runt omkring mig. Det gör mig än mer positiv. Men i likhet med alla andra har jag också mindre muntra stunder och då försvinner de flesta människor. Då är jag nämligen inte lika kul som annars.

Men just då finns Du där, väldigt mycket närvarande. Och då Du med kärleksfull röst (den rösten har ingen annan använt till mig) säger "vad Du ser trött ut, min äskling" så känner jag att varje dag, varje timme med Dig är värt mer än allt annat i världen. Och det om något kan väl kallas KÄRLEK och det är så jag känner för dig, min älskling.