Supersure Sven

Vanligtvis är jag nog en ganska så godmodig person och varför skulle jag inte vara det. Skåningar sägs ju ha den egenskapen och med tanke på det skånska arvet är jag väl därtill en dryg djäkel. Men att vara domare i egen sak är nog lika dåligt som det alltid brukar vara.

Hur som helst har jag i eftermiddag känt mig så där sned, trist och gnällig till den milda grad att jag själv upplever mig som patetisk. Jag har ont i halsen och alla vet ju hur ynkliga vi män är när vi har drabbats av någon ynka liten åkomma. Sedan hann jag inte skriva färdigt en dom eftersom Domstolsverket skulle göra några uppdateringar av vårt datasystem och inte blev jag direkt gladare över det. Min gnällighet tilltog snabbt.

Sedan kom det som fick den där bägaren att rinna över. Jag tog bussen hem kl 19.30 från Göteborg. Det är ingen överdrift om jag påstår att fler än trettio personer var hänvisade till ståplats på bussen. FY TUSAN vad dåligt av Västtrafik. Att ni inte skäms! Skall det behöva inträffa en riktigt allvarlig trafikolycka innan Ni skärper Er och lever upp till krav som kan ställas på såväl säkerhet som komfort.

Sedan kom jag hem till ett tomt hus. Och kände mig mest utpumpad av att vara sur. Strax därefter kom dock min fru och hon var ovanligt positiv. Det gjorde faktiskt susen. Jag fick lite omtanke och en varm kopp te. Den kombinationen gjorde gott i hela kroppen, inte minst för hjärteroten och min såriga hals.