Solsidan - måste underbart vara så kort

Många med mig tycker exakt likadant, nämligen att Solsidan - TV-programmet som sänds på bästa sändningstid på söndagkvällarna - är ett förbaskat roligt och underhållande program. Varför vet jag inte riktigt. Det kan ju knappast bero på att de flesta av oss känner igen miljöerna från våra egna liv. Tvärtom. Huvudkaraktärerna - två familjer - lever liv som för de flesta av oss måhända ter som eftersträvansvärda, men likväl knappast realistiska att uppnå. Eller kan det vara på det viset att oaktat den yttre inramningen känner vi lätt igen oss själva i alla de dråpliga situationer som passerar revy på TV-skärmen..

Jag slutar här att psykologisera. Det känns bara alltför trist, i synnerhet i jämförelse med själva programmet. För egen del är det sällan jag blir begeistrad i TV-program, men Solsidan är ett undantag. Linnea påpekade just för mig att hon har aldrig tidigare sett mig skynda mig så mycket som jag gjorde just ikväll för att under reklamavbrottet hinna med att snabbt gå ner till köket, fixa några mackor och minst lika snabbt försvinna upp igen till TV-apparaten för att inte missa en enda minut av programmet.

Det är en härligt dråplig avslutning på en helg. Så där lagom, men ändå inte bara lagom. Dock finns det en negativ sida av programmet och det är att avsnitten är alldeles för korta. Där sitter man i fåtöljen/soffan och njuter av programmet och plötsligt är det bara till ända. När jag väl kommit in i det hela så är det dags att avsluta. Det känns lite som om jag varje gång blir blåst på den s.k. konfekten.

Eller ska det alltid vara på det viset att underbart är kort. Går det inte att slå ihop två program till ett. Sedan vet jag att allt sådant där kan jag fixa till själv, men tänk om jag nu är en sådan person som inte gillar det där självfixet. Får skylla mig själv, ja, kanske det. Men ändå hade det varit kul med längre avsnitt.