Skotten i Ljungskile

Vissa orter kan eller vill jag bara inte förknippa med obehagligheter. Till den kategorin hör bl.a Ljungskile, förmodligen beroende på att vi där har ett gammalt hus, ett hus som för familjen innebär bad och annan avkoppling.

Precis som Borås en gång i tiden har förstörts (ett starkt, men likväl välförtjänt ord) av en hiskelig motorväg så har Ljungskile rönt samma öde, Dessa underbara vägplanerare måste vara esteter ut i planeringsfingerspetsarna. På ena sidan av autostradan finns den gamla badorten Lyckorna och på andra sidan det traditionella samhället Ljungskile, känt inte minst för sitt fotbollslag och sin folkhögskola.

Skolan ligger i en underbar sluttning med utsikt över viken eller kilen. Och då solen går ned i havet en sommarkväll kan vi nog alla förstå den romantik som då kan florera i korridorerna på en skola. Om jag inte missminner mig finns det på skolan också möjlighet att delta i olika konstnärskurser där artisterna givetvis hämtar sin inspiration från inte minst naturens och framför allt kustens egen skönhet.

Just i denna undervackra miljö fanns det idag en stackars människa för vilka andra oroade sig. Det senare är givetvis bra - hur ofta hör vi inte annars hur lite vi bryr oss om varandra -, men konsekvensen att tillkalla polis blev närmast förödande. Med det bästa tänkbara uppsåt, antar jag, ville människor hindra att den olycklige gjorde sig själv och andra illa och det hela slutade med att polisen tvingades dra vapen och skottskadade den olycklige.

Ibland kan allt bara gå fel. Vi vet det nog alla, även om det sällan slutar på det här viset. Men jag hoppas att den förmodade goda avsikten hos de tillkallande medmänniskorna likväl ändå en dag kan uppskattas av den som var i behov av allt annat än en skottskada.