RESPEKT

Som liten och därefter ung kände jag knappt till ordet respekt. För min del var ordet nästan föråldrat redan på 50-talet och under alla omständigheter var det helt borta på 60-talet. Skulle det mot förmodan ha dykt upp hade alla, nästan alla, vänt sig mot ordet och under långa haranger förkastat termen som något fullständigt otidsenligt. Respekt användes inte och om det kom till användning var det ett ord stom stod för något ytterst auktoritärt och därmed fult.

De senast åren har begreppet fått en renässans. Det är inte så ofta ord och uttryck kommer tillbaks. Många gånger frågar jag unga människor, hemma och borta, vad som menas med olika uttryck, men jag får de flesta gånger inget svar. Ibland blir det en gissning och tyvärr är den oftast fel. Olika språkliga uttryck verkar vara på utdöende och spontant tycker jag det är trist och tråkigt, men vad göra. Nu skall ju allting gå i rasande tempo och då finns det kanske inte tid för några longörer.

Dock, mitt i allt detta lilla språkliga elände, dyker ordet RESPEKT upp. Ordet har kommit tillbaks och det med besked. Ibland får jag känslan av att det är många av våra invandrarungdomar som har blåst nytt liv i begreppet. Kanske är det inte rätt översatt från deras modersmål, vad vet jag, men ordet har återvänt ifrån det döda. Om jag t..ex. i rättssalen säger att nu får du eller du visa den som just då talar respekt, ja, då tystnar alla. Det blir så tyst - för att nu använda ett gammalt uttryck - att vi alla kan höra en knappnål falla. Egendomligt, tycker jag nog, men väldigt intressant.

Termen respekt tycker jag vi skall ta till oss ordentligt. För mig är det att acceptera andra och samtidigt visa dem aktning. Det är inte längre något auktoritärt ord utan snarare ett begrepp som står för demokratiska ideal. Tack till alla er som fick oss andra att se en utveckling av ett ord från något ganska så trist till något poistivt och ljust.

Till alla personer vilka läser min blogg. Vanligtvis går det mycket fort då jag skriver och tyvärr lever jag då upp till devisen - fort går det och fel blir det. Ibland brukar min hustru kärleksfullt uppmana mig att läsa igenom bloggen ordentligt före ivägskickandet, men som en hel del har sett har jag därvidlag många gånger syndat med både stav- och grammatikfel som resultat. Förlåt mig !