Provocerande polis ?

Att enstaka poliser i sin myndighetsutövning understundom kan vara provocerande är jag helt övertygad om. Även om det givetvis inte är lämpligt är det lätt till att man ibland blir som man många gånger blir bemött. Och visst vet väl alla att många personer, unga som gamla, ibland utmanar polisen i deras arbete. Varför vet jag inte riktigt, men det sker stundligen.

Poliser skall ju skapa trygghet. Säkerligen finns det också valslogas med temat att ju fler poliser som syns på gatorna desto lugnare och tryggare blir det offentliga rummet. Eller kan det förhålla sig på annat vis?

Idag på väg hem från jobbet mötte jag redan vid f.d. Gamla Ullevi en hel drös med uniformerade poliser. Alldeles intill dessa bredbent placerade poliser fanns piketen. Jag undrade vad i all världen som var på gång. Kanske det skulle bli en fotbollsmatsch med misstänkt huliganism.

Med snabba steg gick jag gatan fram och antalet poliser blev alltfler. Skulle det bli någon politisk manifestation, undrade jag i mitt stilla sinne. Fler piketbilar dök upp och allt kändes som lugnet före stormen. Men vilken storm förväntades egentligen. Jag var snart framme vid Trädgårdsföreningen och fortfarande fanns det poliser och piketbilar. Den siste av de sistnämnda stod parkerad på en gräsmatta.

Inte vet jag riktigt varför jag kände som jag kände. En känsla av provokation och då skall vi ändå betänka att jag är van att se på polisen som samhällsskyddare i ordets allra bästa bemärkelse. En konstig känsla, som samtidigt gav mig en viss förståelse för att polisnärvaro ibland kan - åtminstone i undantagsfall - kännas som en närmast personlig provokation. Till vad vet jag dock inte. Själv gled jag över Drottningtorget och där fanns ingen Ordningsmaktens företrädare. Snart satt jag på en överfull buss, på väg österut mot Borås.