Nu är det slut på disktrasorna

Snacka om dagen efter. En del talar om att nu ska det analyseras än hit än dit. Själv skulle jag vilja uttrycka det så här "hur i all sin dar orkar de?". Besitter de analyserande människorna krafter som jag för egen del aldrig har haft. Ja, inte vet jag. Det enda jag kan känna just nu är en oändlig trötthet förorsakad framför allt av den i sig mycket spännande valvakan.

Förra veckan känns oerhört avlägsen. Den veckans avslut var enormt trevlig med After-work med gamla avarbetningsstyrkan. Vi var (och är) ett otroligt gott gäng. Nostalgi är ordet för att beskriva den genuina känslan. Men nu är den veckan definitivt slut och en ny vecka är på gång. Eller rättare sagt den har inte riktigt kommit igång.

Då jag nu tidigt på morgonen korsade Drottningtorget fanns inte längre några propagandautdelande personer. Tidigare tyckte jag att de var för många till antalet; nu saknade jag dem. Ensam på mitt kontor på en undanskymd plats står en disktrasa med texten "Jag ska rösta! Ska du?" Och det gjorde jag, men vad hjälpte väl det. Å andra sidan hade jag en trevlig stund på Kristineberg då jag stod där tillsammans med andra och delade ut valsedlar. Mina tankar går just nu till underbart trevliga Ida, en vänsterpartist av snitsig modell. Tyvärr är hon nog inte särskilt glad idag.

Och som avslutning på morgonlitanian kan jag nämna - som en liten lustighet - att på ett kvardröjande valplakat av en folkpartistisk kommunkandidat hade något passat på att i hans panna skriva IG. Mannen ifråga krävde större elevnärvaro i skolan.