Nu är det mycket, kanske FÖR mycket

På jobbet har det varit lite kämpigt de senaste veckorna. Många invanda människor känner sig lite förvirrade inför vad komma skall. Det enda som är säkert är ju att de inte längre kan vara invanda, snarare ovana. Dock lär snart vanan återkomma och då blir det säkert betydligt lugnare igen. Så är det nästan alltid och jag kan inte se den här flytten som ett undantag i det sammanhanget.

Och så har vi OS i ett som jag har förstått vårlikt Vancouver. Hur är det egentligen med klimatet? Har vi lyckats sabba det hela? Och inte verkar vi, så här fem i 12, vara särskilt bra på att komma överens i frågan att göra något drastiskt åt det hela. Förmodligen behöver nämligen drastiska åtgärder vidtas. Åtminstone tänker jag i de banorna när jag nu hämtat Malena för att hon tillsammans med övriga familjen skall kolla Melodifestivalen. Själv har jag inte riktigt bestämt mig om jag skall se deltävlingen, för jag sitter härligt placerad i en fåtölj framför sprakande brasan i hallen. Men då Malena och jag så sakteliga körde genom Borås folktomma gator kändes det ytterst märkligt med dessa jättelika snövallar. Inte skall det väl se ut på det viset på våra breddgrader. Eller är det vad vi nu har något normalt, som vi redan glömt, eftersom vi inte haft något normalt på mycket länge. Den förvirrade hjärnan talar.

Och därtill Melodifestivalen. Här eller där skall det röstas fram en låt som sedan skall gå på export. Och vinner vi inte blir det en massa liv om fusk eller dylikt. I synnerhet om vinnarlåten skulle komma från forna Östblocket. Att sedan nordiska länder ofta favoriserar varandra vid röstgivningen är något vi snabbt glömmer eller gärna ignorerar.

Ja, som jag inledningsvis kunde konstatera. Det är förbaskat mycket just nu, så här medio februari 2010.