Mobilförbud NU eller No phone zone

Varför har inte jag skaffat en mobil? Jag vet inte riktigt, men på något sätt känns det lyxigt. Det är härligt att inte kunna bli nådd. Jag känner lite av ett äventyr varje gång och det kan då gälla något så simpelt som en resa till jobbet i Göteborg. Alla andra kan plötsligt bli störda, men inte jag.

Denna min redovisade känsla ligger dock knappast bakom den här bloggen. Människor får väl ha den kommuniktaion de själva väljer. Problem kan dock uppkomma då andra människor blir inblandade och det på för andra människor negativt sätt.

Om jag inte misstar mig är Sverige och Slovenien (alternativt Slovakien) de enda länderna i Europa som inte har förbjudit mobilprat medan man framför fordonet. Jag tycker att vi skall ändra på detta. Vid ett flertal tillfällen har jag i en bilkö legat bakom förare som jazzat än hit än dit över vägbanan. Ibland har jag trott att alkohol varit inblandat, men sedan har jag snabbt blivit varse att föraren ivrigt varit sysselsatt med samtal i mobil alternativt SMS skickande.

Idag då jag tog bussen hem från Resecentrum tryckte jag som vanligt för att gå av vid hållplats Lorensbergsgatan. Ljudet som jag åstadkom var öronbedövande och hiskeligt. För ett ögonblick tyckte jag synd om chauffören som dagarna igenom måste genomlida detta upprepade ljud. Men den kvinnliga föraren gjorde inte ens en ansats att stanna vid Lorensbergsgatan. Jag blev paff och kom mig inte för att säga något. När sedan samma förare missade även nästa hållplats blev det en massa protester från resenärerna. Och då såg jag problemet, åtminstone för oss som önskade att gå av. Föraren hade hela tiden haft ett till synes trevligt samtal på mobilen. Men för oss andra var det inte riktigt lika underhållande.