Min alldeles egen personliga MODEBLOGG med hot om fortsättning

Kan en man fortfarande vara man även om han i ena handen har ett paraply ? Idag testades åter denna fråga och givetvis återkom snabbt mitt gamla trauma från ungdomsåren. Under några somrar jobbade jag på ett snickeri och även om vi idag tror att gångna somrar var befriade från regn så var det inte alls på det viset. Tvärtom, det regnade förbaskat mycket i denna min lilla födelsebyhåla mitt i Skåne.

Ofta passerade det förbi en socialchef, propert klädd som då förväntades av en offentliganställd ledare. I ena handen höll han käckt ett diskret paraply, men diskretionen var inte tillräckligt stor för att denne man skulle undgå mina arbetskamraters hånfulla kommentarer. Alla som sas hade likalydande budskap, nämligen att en "riktig" karl kan aldrig ha paraply. Så enkelt var det alltså och alltsedan dess bär jag mitt trauma med mig. Hur manlig såg inte jag ut i morse efter att ha vandrat 20 minuter i strilande regn utan paraply ? Dränkt katt är det måhända bättre än torrskodd tönt; jag bara frågar mig.

Ibland går också mina tankar till en numera avliden hovrättslagman. I grund var han ganska trevlig, men visst skulle ni också bli förvånade om ni fick följande helt nyktra telefonsamtal från en överordnad. Han undrade så där lite käckt varför jag såg ut som jag gjorde och själv hade han tre olika alternativ allt för att underlätta för mig. Antingen såg jag ut som jag gjorde - referens gjordes till mina kläder - beroende på att jag var fattig, obstinat i alla tänkbara och otänkbara avseenden eller helt enkelt beroende på att jag var i total avsaknad av allt vad smak heter. Det var bara för mig att välja !!!!

Idag köpte min kära hustru ett par nya jeans till mig. De gamla hade fått moderiktigt hål på ena benet, varför jag nu har kasserat byxorna. Jag vill ju inte bli slav under modet !

En avslutande varm hälsning till bloggläsande och alltid mysigt trevliga Sonja på Sjöbo.