Martingers blogg: "ÄNTLIGEN"

ropade Gert Fylking några gånger då Nobelpriset i litteratur tillkännagavs. Det lustiga i sammanhanget var ju att varje pristagare var för den breda allmänheten fullständigt okänd. Så är dock inte situationen vad gäller Obamas seger i det amerikanska presidentvalet. Det var nog ganska så väntat att denne unge, färgade, vältalige och ytterligt karismatiske Obama skulle ta hem segern och visst gjorde han det också.

En storseger och vad som jag tycker är speciellt roligt är att människor i U.S.A. har närmast gått man ur huse för att rösta fram just sin kandidat och favorit. Obama har därmed stor demokratisk legitimitet.

Och vad är det nu som kommer att hända? Vem vet, men att det i förlängningen blir en förändring är jag ganska så övertygad om. Nykapitalismen går äntligen i graven och det solidariska samhället kan återta sin rättmätiga plats i rampljuset. Så ser jag på det, om det nu på det sättet går att sammanfatta med några få ord. Vidare tror jag att amerikanen i gemen kan återfå tron på det goda samhället, ett samhälle där medborgarna bryr sig om varandra.

Samma dag som jag skriver detta kan jag i Metro läsa om gnällspiken framför andra, Johan Stael von Holsteins än en gång meningslösa ordbajseri. Jag citerar "Jag tittar mig runt i vårt land och jag läser sossarnas klagosånger, ser fackens förtryck och jag undrar med vilken rätt har de tagit vår glöd, vårt mod ifrån oss. Med vilken rätt har de gjort oss avundsjuka och gnälliga?" - Johan, nu har du inte ens kapitalismens högborg (U.S.A.) att hänvisa till. Nu är du bara något musealt, något man låter barnen lyssna till som ett exempel på gammalt och förgånget. Hur känns det att var så fruktansvärt passé, du som kämpar så hårt för att vara något av en fräck "trendsetter"???