Landsflyktig på Hässleholmen i Borås

Då jag igår kväll kom hem efter att för egen del ha haft riktigt trevligt satt Erika och en kompis med lätt nedböjda huvuden. Erika var inte alls glad efter att ha fått utstå - se tidigare blogg om Handelsmannen - vad hon absolut inte var förtjänt av. I stället hade hon blivit helt onödigt påhoppad av en minst sagt burdus man av vilken man kunde förvänta sig bättre. Jag försökte trösta henne med orden att hon inte skulle bry sig så mycket. Måhända hjälpte det lite, men långt ifrån hela vägen ty natten följde med för hennes del mardrömslika tankar.

Idag då jag slog henne en signal var det en kvittrande Erika i andra ändan av luren. Jag blev glad för hennes skull och självklart även för egen. Anledningen till humörförändringen sammanfattade Erika själv med orden "jag har sökt politisk asyl på Hässleholmen". Och jag kände verkligen att hon menade vad hon sa.

Tänk så olika dagar kan te sig. Tur att man i förväg inte vet något om det hela, för då hade man vissa dagar aldrig lämnat sängen. Nu tror jag dock att Erika senare under dagen så sakteliga återkommer till Göta, men tänk så positivt att ett område som Hässleholmen (ibland görs av andra jämförelser med Rosengård i Malmö) kan bidra med så mycken positiv energi. Eller som Erika uttryckte det hela "här är alla ungdomar trevliga och affärsinnehavarna ger ett ytterst positivt intryck." Tänk vad skönt att problemområden kan frita oss från just problem som andra s.k. icke problemområden kan skapa.