Kom inte här och baletta dig!

Den här rubriken är ytterst märklig, men för många år sedan fick jag den slängd i ansiktet och det kändes minst sagt konstigt. Situationen var den att jag var hemma hos en man för att göra en s.k. personutredning. En sådan kan göras i samband med ett åtal då domstolen vill ha en nyanserad bild av hur den åtalades sociala och ekonomiska situation ser ut.

Mannen ifråga var alltså inte överväldigande vänlig och då han sa vad han uttryckte förstod jag att min närvaro i hans bostad var något han inte önskade. Och inte ville jag väl stanna på en plats där jag inte var önskvärd, varför utredningen blev ytterst mager, dock med en förklaring till varför det blev som det blev.

Den här mannen, låt oss kalla honom Kalle, har utmärkt sig även på andra sätt. Förutom ett liv kantat av kriminalitet har spriten varit hans ständiga följeslagare, tyvärr. Och kombinationen missbruk och brottslighet är bara alltför vanlig. Hur som helst satt en gång samme man under en rättegång och yttrade då till den kvinnliga domaren "ingen kvinna kan mostå mig". Dock är jag säker på att hon, i likhet med väldigt många, i så fall utgjorde undantag från mannens kategoriska uttalande.

I kväll på väg hemma såg jag honom än en gång, denne Borås Don Juan. Dock var det ingen Casanova jag mötte vid Resecentrum. Han satt där med sin spritpåse. Plötsligt började det rinna från hans innerficka och då var det en annan spritflaska som hade börjat läcka. Det var en sorglig skepnad som inte längre brydde sig om den vackra unga kvinnan som satt alldeles brevid honom. Det var nog bra det för Kalle är garanterat ordentligt gift, ledsamt nog med brännvinet.