Katarina den Stora

I gamla Tsarryssland fanns en gång (kan det ha varit 1700-talet) en kraftfull kvinna vid namn Katarina och hennes storslagenhet och beslutsamhet gav henne beteckningen den Stora. Låter väl rätt följdriktigt.

På BT:s ledarredaktion finns också en Katarina. Om hon också bör få beteckningen den Stora får andra bedöma, men jag brukar alltid läsa hennes skrivna alster. Katarina på BT är vad gäller idéer en konservativ kvinna och det kommer bland annat till uttryck i hennes syn på familjepolitik. Men självklart skall inte en etikett (konservativ) hindra oss andra från att läsa och begrunda det hon har att säga. Hos alla finns vanligtvis något rätt (och tyvärr även fel).

Det ankommer inte på mig här att recensera vad Katarina skrev idag, men lite av budskapet var det här med politikers klåfingrighet. Och jag tror att Katarinas synpunkter härvidlag är nog så viktiga. Vi människor kan bli störda över att politiker i tid som otid lagstiftar om allt från stort till smått. Framför allt blir vi irriterade över om lagen tränger in i det mest privata av privatliv.

Lag som rättskälla kan givetvis vara bra, men ibland kan vi klara oss väldigt bra utan just lagstiftning. Se t.ex. på den svenska arbetsmarknaden. Parterna där har lämnats att utan statlig inblandning själva reglera sina mellanhavanden. Och jag tror att de flesta av oss kan konstatera att det har lyckats väldigt bra. Den svenska arbetsmarknaden har varit mycket lugn, ett lugn som vi alla har haft och har nytta av.

Att det sedan ibland kan finnas ett behov att gå in med lagstiftning är en annan sak. Men vi får aldrig glömma att vi männsikor inom den privata sfären bör få ha något som just är privat. Och där skall politikerna vara återhållsamma med statliga direktiv och pekpinnar.