"Jag hörde röster"

Nu är det inte direkt jag som avses med pronomet i rubriken. Självklart hör jag också röster, varje dag, men det är inte de där vanliga i verkligheten existerande rösterna som jag avser utan i stället de där inre rösterna vilka verkar mana den drabbade till den ena hemskheten efter den andra.

Vi kan läsa om det i media då och då. Samtidigt har jag också fått erfara detta (får jag kalla det fenomen) i mitt domstolsarbete. Följande händelse är tämligen sann och den handlar om en ung man som också kom att höra röster.

Personen kan vi kalla Albin. Han var en ovanligt duktig gymnasieelev. Då han avslutat gymnasiestudierna firade han det med att åka till goda vänner i Spanien. Under vistelsen där började han känna sig "konstig". Han kunde inte riktigt förklara vad som avsågs med just konstig. Hur som helst återvände han till Sverige efter några veckors vistelse i Spanien.

Hemma blev han väl mottagen av sin mamma som han under hela sitt liv hade han haft en mycket god relation till. Jag kan väl också tillägga att Albin hade aldrig använt några droger, varit mycket måttfull med alkohol och hade inga avsnitt i det s.k. belastningsregistret. Albin syntes vara en ung man för vilken framtiden tedde sig nästan mer än ljus.

Och så plötsligt hamnade han i en diskussion med sin älskade mamma. Det hela slutade med att Albin hörde röster och dessa manade honom att slänga ut mamma. Så gjorde han också eftersom han kände att han var tvungen - något Albin inte heller kunde förklara - att göra som rösterna sa. Mamma blev utslängd och alla kan nog tänka sig hur det hela slutade för mamma eftersom bostaden fanns på sjunde eller åttonde våningen i ett flerfamiljshus.

Med ens hade Albin blivit en mördare. Eller blev han det? För mord och dråp krävs ju att gärningsmannen har utfört dådet med s.k. uppsåt. Kan det i ett förvirringstillstånd som det beskrivna ändå påstås att gärningsmannen agerat med avsikt att åstadkomma det som blev följden.

Ja, inte är det lätt det där med röster, vilka för oss andra inte finns. Svårt för rättsväsendet, men givetvis betydligt värre för den drabbade och de som sorgligt nog riskerar att drabbas.