Jag börjar ilskna till

Närmast är jag övertygad om att människor i allmänhet blir förbannad då andra försöker trixa på olika sätt för att på det viset nå olika fördelar. Åsikter av detta slag är särskilt tydliga i politiska sammanhang. Förmodligen beroende på att där har det ständigt förekommit s.k. kohandel (se tidigare blogg) och gör det alltjämt. För mig är detta oerhört störande då människor inte står upp för sina åsikter utan försöker dagtinga (Fälldins underbara uttryck) med dem för att på det krumbuktiga viset nå maktens korridorer. Då visar sig nämligen politikerna från sin allra sämsta sida, nämligen att deras idéer inte är det primära utan att deras egen maktsträvan är det som kommer i första hand.

Sedan är jag givetvis införstådd med att förhandlingar måste föras då ett politiskt parti eller flera samstämmiga sådana inte har egen majoritet. Det ingår då i spelets regler och kan även ses som uttryck för demokratins särart.

Men med denna utgångspunkt börjar jag så smått undra vad som just nu händer i Borås. Var har vi egentligen Miljöpartiet de gröna? Egentligen skulle inte frågan behöva ställas för på riksplanet, som ändå får anses vara den högsta politiska cirkeln (se t.ex. hur glad Ulrik Nilsson blev då han nu fått chansen att pröva på rikdsdagsarbete), finns ett klart uttalat fast samarbete mellan de röda och gröna. Och nu håller ändå Miljöpartiet i Borås på att förhandla med den sittande borgerliga majoriteten. Så har det i vart fall framställts och förhåller det sig på det viset blir jag bara riktigtigt förbannad och undrar egentligen över om politisk hederlighet är något som de gröna håller på att kompromissa bort.