Inte pk

Ibland då jag träffar partikamrater och givetvis även andra människor känner jag ibland på förhand vad de kommer att säga. Kanske inte sä märkvärdigt i sig eftersom jag vanligtvis umgås med människor som på något sätt är mig lika vad gäller tankar och idéer. Men samtidigt kan det kännas lite trist att ha den här förhandsuppfattningen vilken också finns då det gäller debatter och andra s.k. kulturinslag. Homogeniteten i detta avseende är enorm. Och visst kan detta vara bra, men samtidigt finns det en fara att många människor som inte tycker och tänker på samma sätt blir en tyst grupp som i stället för att yttra sig knyter näven i fickan och röstar på något parti som övriga etablerade partier inte ens vill ta i med tång. Föraktet kan lätt smyga sig på och det från båda håll.

De politiskt korrekta gör ofta som det förväntas av dem. Åtminstone då det kommer till den officiella sidan och den privata förblir vanligtvis privat. När sedan "avslöjanden" (Janne kommer på besök) rämnar det hela och de där andra människorna blir närmast skadeglada och får en bekräftelse på det som de tidigare inte vågat uttrycka.

Allt det här är galet och ur en politisk synvinkel farligt. Vi ska i stället våga vara ärliga. Ingen annan ska diktera vad vi "bör" tycka i olika frågor. Riktig mångfald är väl då tusen olika blommor får blomma (ett något förvridet och mycket försvenskat Mao-citat). Ungefär detta tänkte jag på igår då jag satt där framför TV-apparaten och tittade på ett inspelat program om Bonde söker fru. Säkerligen var det inte pk att sitta där och tycka det hela var nog så kul. Ja, jag t.o.m. önskade att programmet hade varat lite längre. Men nya avsnitt är ju på gång.