Heja Sverige friskt humör

Och just som jag skulle stänga den bärbara (det är ibland förbaskat bra och bekvämt med teknik) datorn så visade det sig att Sverige tagit sin första medalj - och det av ädlaste valör - i detta vinter OS. Charlotte Kalla i den klassiska vintersporten skidåkning gladde sig själv och inte minst alla oss andra genom att nu ikväll ta guld.

Annars har vi börjat lite försiktigt i detta stora för att inte jättestora idrottsevenemang. Vädergudarna har inte heller varit särskilt nådiga, men nu kanske det vänder i alla avseenden. För att för svensk del hålla uppe intresset tror jag att detta var helt idealiskt. Trots allt internationellt prat förblir vi lätt nationalister inte minst då idrott förs på tal. Och lustigt nog är det just i detta sammanhang legitimt att vifta med den svenska flaggan och kanske också sjunga några strofer av "Du gamla Du fria ...."

För övrigt är det bara jag här i familjen som har något av ett sportintresse. Ibland kan jag bara inte förstå att övriga familjemedlemmar nästan helt och hållet kan ignorera allt vad som har att göra med idrottsligt utövande. Det synes mig nästan mer konstigt än alla samalade sportfånar tillsammans. Å andra sidan kan det ibland te sig lite märkligt med vuxna (eller i vart fall halvvuxna människor) som jagar allt vad tygeln håller en boll eller en puck. Men dylika tankar brukar jag hålla för mig själv för annars kommer jag alls inte åt någon TV-kanal med sportsändningar.

Men nu när första medaljen är bärgad tror jag att isen är bruten (och då talar jag inte om ishockey). Nu gäller det att satsa framåt, nedåt eller annan lämplig riktning. Medaljregn hade varit en bra början på ett snart efterlängtat litet lätt vårregn. Men det är kanske att hoppas på för mycket då vi enbart just passerat halva februari.