Ge beröm !!

Vi pratar ofta om våra barn och ungar. Hur viktiga de är. Jag betvivlar ingen då de säger just detta, men hur ser det ut i verkligheten och hur blir det efter det att barn inte längre är barn.

För egen del brukar jag framhålla att vi alla är barn och det oberoende av ålder. Jag säger det inte alls utifrån en biblisk synvinkel (alla är vi Guds barn) utan snarare utifrån mina egna iakttagelser att vi på något sätt är och förblir ganska så små. Och inget fel med det. Ingen mår väl särskilt illa av att vara liten under förutsättning att vi behandlar varandra med viss försiktighet. Därvidlag tror jag dock att vi kanske många gånger brister.

Det jag därvidlag framför allt reagerar emot är vårt sätt att snabbt och många gånger hårt kritisera varandra för allt det vi kan tänkas ha gjort eller inte ha gjort. Ofta är det stora släggan som kommer till användning. Vi klubbar varandra i huvudet med den konsekvensen att vi gör varandra illa. Och många gånger frågar jag mig själv - varför gör vi på det viset.

Därinne någonstans är vi nämligen lite till mans (och kvinns) ganska så känsliga. Vi är barn, men behandlas som om vi inte vore det. Då det gäller beröm är vi oerhört sparsamma, direkt snåla skulle jag vilja påstå. Handen på hjärtat - hur ofta berömmer vi varandra. Det kan gälla allt från det mest intima till det som har med arbete och vardagsliv att göra. Varför kan vi inte vara mer generösa med just berömmet. Jag tror att vi alla - utan att för den skull flumma till det hela - hade mått förbaskat mycket bättre om vi börjat leva på ett sådant sätt. Och mår andra bra så mår vi ju också själva förträffligt.