Gaddafi - ytterligare en galning

Ibland, dock sällan, blir jag förbannad. Anledningen kan vara att jag usatts för en som jag bedömer personlig oförrätt (vanligtvis att jag på något sätt känner mig utnyttjad, något jag bara inte tål och inte heller ska behöva tåla). Annan orsak kan vara att människor blir utsatta för våld, hot eller annat som inte heller någon människa ska behöva tvingas uppleva.

Då jag stöter på regelbrytare i domstol blir jag dock sällan arg och/eller irriterad. Det hade också varit direkt olämpligt. Anledningen till mitt där uppvisade relativa lugn beror nog närmast på att fråga är om ett arbete, som därtill omgärdas av såväl synliga som osynliga regler. Det hela blir på något sätt institutionaliserat, om jag nu kan kalla domstolen för just en institution.

Men när jag läser i tidningar eller ser på TV saknas där det lugnande regelverket omkring mig och då kan känslorna nästan flyga iväg med mig. Den senaste tiden har Libyens ledare gjort mig och förhoppningsvis många med mig helt enkelt rosenrasande. Han som hela tiden har försökt framställa sig som en "folkets man" och se vad han nu säger och gör. Gaddafi - vad är det för fel på dig egentligen. Hade du inställts till domstol hade du med största sannolikhet fått genomgå såväl en liten som en stor sinnesundersökning. Och resultatet av dessa kan vi nog gissa. Men var skulle vi sedan placera dig?

Nu tror jag dock inte att du kommer till tingsrätten i Göteborg. En ökenkrigare som du så felaktigt upplever dig själv som kan - får jag hoppas - snart räknas till raden av galna ledare som inte längre finns. Det libyiska folket har genomskådat dig och det du står för då du hotar dina egna landsmän - gamla som unga - är inget värt att bevara. Även i Libyen kommer det en demokratins, dvs. folkstyrets morgondag och då finns du inte längre där. Du är då - välförtjänt - förpassad till historieböckernas sorgliga tablå över misslyckade och människoföraktande ledare.